Då var det kört igen, jag har torskat på en ny mani: Virkning. Otippad hobby, har inte känt den minsta dragning åt det hållet innan. Det började med att jag letade efter solhatt som komplement till alla sportkepsar. Hittade en jättefin virkad grön hatt med vita prickar i en hamnbod i Askersund ("Omma Design" stod det på lappen, en dam i Örebro). Tänkte "Hur svårt kan det vara att göra en sån där?" och gav mig ut på nätet för att hitta mönster. Oj, vilket hav! Oöverskådligt för den som saknar kompass och sjökort för området. Gick till en fysisk garnaffär och fick hjälp att hitta ett mönster, garn och virknål. Men, huj, vad svårt det var att komma igång! Klumpigt, hårt och fult blev det, och jätteont i fingrarna fick jag. Tills jag insåg efter en hel kvälls slit att jag gjort helt fel. Smygmaskor är inte fasta maskor. Lisa, erfarna virktanten på andra sidan staketet, visade sina helcoola snowboardmössor och förklarade hur man kunde göra. Första hattförsöket blev på tok för litet. Blev istället en barnmössa, till och med i minsta laget för Ester, 5 år, fast hon trugade den ändå på sitt krulliga huvud.

    
Passade bättre på knappt tvååriga kusin Evelin på besök. Nästa försök urartade och blev en på tok för stor mössa. Maken fick den.

När bröderna såg att pappan och systern fått mössor ville de också ha och valde själva ut snygga färger: Aron valde kornblå med ljusblå kant, Noa valde chokladbrun med ljusblå kant. Till slut fick jag kläm på hur man beräknade storlek och gjorde en vit med cerice kant till mig själv. Och en ny vit och rosa till Ester, och kortade den första till Evelin. Ester fick en blomma på sin för att skilja den från Evelins.

  
Och äntligen blev det en vit hatt till mig och sedan en rosa till Ester. Och då var det ju lika bra att fortsätta med mössor till de andra två kusinerna också - ljusblå och khaki till Samuel och ljusgul och rosa (peach melba!) till Malin. Och lille nyfödde Tomas med svensk mamma som bor i Skottland och behövde en Sverigemössa (bild kommer).

  
Till slut blev det nio mössor och två hattar i mjukt, skönt bomullsgarn som kan köras i maskin, 60 grader.

  
Med viss möda kunde samtliga kusiner förmås att sätta på sig varsin mössa eller hatt samtidigt och dessutom placera sig på samma trappa. Att därtill få alla att titta in i kameran utan att göra grimaser var svårare, men vad är väl en barnaskara utan knasiga miner? Ett skönt gäng i schyssta mössor är det i alla fall! Längst ned på denna sida finns en beskrivning på hur jag virkat mössorna.

  
På samma Askersundsresa hittade jag på Lerbäcksmarken en sjal som också var virkad. Den var om möjligt ännu svårare att hitta mönster till, men så snart jag identifierat virktekniken till kärleksknutar så gick det bättre. Första försöket blev så glest att en gammelgädda hade slunkit ur om det varit ett fiskenät. Mohairgarn visade sig dock vara stört omöjligt att repa upp nån längre bit med garnet i bevarad lurvighet, så det var bara att göra en till. Stor och fluffig blev nummer två, och värmer gör den trots att även den är ganska gles. Liknar ett brunt, luddigt spindelnät! 

  
Under turerna på nätet upptäckte jag bakelserna. Ojojoj, vilka bakelser folk virkar! Det var dock inte lika lätt att hitta mönster, så jag satte igång att prova själv. En del gick ganska lätt, och en del behöver justeras desto mera, men visst ser det smarrigt ut! Genast fick mitt vilande fottårtfatsletarprojekt fart. Störande nog finns Ikeas dito inte på Örebro-varuhuset. Vi bor ju bara i en liten 130 000-personershåla. Bakelserna stoppas med nalle-vadd och för att de ska hålla formen och inte läcka vadd, virkas de med för liten virknål med garnet sträckt, så tummen som fått vila sedan jag kommit på att man inte måste ta i och virka smygmaskor, fick sig nu en ny och värre omgång. Efter en veckas maniskt bakelsevirkande hade jag ådragit mig förslitningsskador från tummar till axlar och måste ta virkfasta!

  
Vältajmat nog hade en stor garnleverantör brutal sommarrea, så jag passade på att shoppa loss ordentligt. När halva vardagsrummet var ett inferno av blandade påsar sorterades allt upp och klämdes ned i lagom små plastlådor. Vilken härlig samling!

När tummar, händer, armbågar och axlar återhämtat sig blir det mera bakelser... Hang on!

Här kommer på begäran ett försök till beskrivning på Lens virkade snowboardmössa från sommaren 2009. Jag har inte lärt mig virkska, så denna beskrivning är inte särskilt renlärig, utan tvärtom ganska rörig – men mössan är lätt att virka och går av sig själv när man bara fattat galoppen!

Jag har virkat i Garnstudios tjocka bomullsgarn ”Paris” (50 g = ca 75 m) med virknål 4 – blir en härligt tjock och mjuk mössa, kan maskintvättas i 60 grader, men se till att den håller formen när den torkar, t ex på en boll

Till en vuxenmössa går åt ca 1 ½ nystan, till en barnmössa drygt 1, till en hatt 2

Lättfattad virkskola finns på Garnstudios webbplats

Med detta sätt att virka blir det ett litet ”hack” vid färgbyten och längst ned vid avslutet. Vill du undvika det, börjar du varje varv med att ersätta första fasta maskan med en luftmaska och avsluta varvet med en smygmaska.

Mönstret är konstruerat för att virka i bakre maskbågen. Virkar du en vanlig fast maska genom hela öglan, blir mössan kompaktare och rundningen på hjässan blir flackare.

Såhär har jag gjort mina första snowboardmössor efter kom-igång-tips från Lisa, lite utprovning och ganska många upprepningar (Parisgarnet är mycket förlåtande och låter sig repas upp och virkas om flera gånger utan att det syns efteråt):

Börja med 5 lm och slut ihop till en ring med en sm, dra åt första lm ordentligt så det inte blir ett hål i mitten längst upp på mössan

Virka 2 fm i varje lm (utom i den du dragit åt) och fortsätt med 2 fm i varje fm tills du har 28 maskor i varvet

Jag som inte har så van blick, markerar med en säkerhetsnål att varvet startar här för att slippa räkna hela tiden

*Virka 3 fm i följande 3 fm (alltså en i varje), sedan 2 fm i fjärde fm*, upprepa *-* varvet ut (dvs gör en ökning i var fjärde fm)

Virka nu ytterligare 3 fm (en i varje fm) och sedan 2 fm i fjärde fm som ska vara den första i förra varvets första ökning. *Därefter virkas 4 fm i följande 4 fm, sedan 2 fm i femte fm *, upprepa *-* varvet ut (dvs en ökning i varje tidigare öknings första maska)

I nästa varv görs ökningen i förra varvets öknings ANDRA maska, och sedan omväxlande i första respektive andra maskan vartannat varv – detta för att ökningarna ska gå rakt nedåt istället för i spiral. För varje varv blir det alltså en fm mer mellan varje ökning

När du kommit upp i det antal maskor du vill ha för att mössan ska bli lagom vid (se nedan om storlekar), slutar du göra ökningar och virkar bara 1 fm i varje fm tills mössan blivit lagom stor

Avsluta med två sm, klipp garnet, dra igenom öglan och fäst alla trådar. Klar!

Byt färg när du har lust. Jag gjorde de flesta mössor enfärgade ända ned till sista två-tre varven som fick en dekorfärg. På någon mössa broderade jag också ett motiv i samma färg

Storleken är svår att ange, det beror ju på hur hårt du virkar och hur hårt du vill att mössan ska sitta

Min mössa har 91 maskor (alltså 11 fm mellan varje dubbel fm innan jag slutade öka), mössan är ca 53 cm och sitter som gjuten på mitt 54-centimetershuvud (”topp-plattan” var ca 16 cm i diameter när jag slutade öka), längden är knappt 21 cm, då går den ned ordentligt i panna och nacke som en riktig mössa och sitter inte som en lös liten kalott

Ester, 5 år, har en mössa med 84 m på 48 cm, längd ca 19 cm, lagom till hennes huvud som är ca 50 cm

Evelin, 2 år, ca 17 cm lång mössa

112 m var lagom till stora Uffes 61 cm stora huvud

Mössan töjer sig, så virka inte för stor

Min hatt gjorde jag på samma sätt, fast med lite flera maskor (98) för jag vill att den ska sitta lite lösare och ha plats för en tofs ibland. När den blivit ca 18 cm lång, gjorde jag en ökning i var tredje fm, sedan ytterligare 3 cm (6 varv) med 1 fm i varje fm. Det blir ett ganska litet och inte särskilt utstående brätte

Gå till gästboken

Copyright Ulf och Lena Wesström 2009