|
Augusti 2009: Jenny fyller år och får en variant av det öppna turkosa halsbandet
jag gjorde i höstas. Denna gång med mera swarovskikristaller och mindre
tibetsilver.
|
|
|
Juli 2009: Susann gifter sig och beställer smycken till bröllopet. Vi kommunicerar
över nätet om stil, färg och form. Pärlor köps, träs, fotograferas, träs om och
diskuteras igen. Till slut växer ett maffigt set med sötvattenspärlor i olika storlekar
fram, de största pärlorna är stora som kikärtor.
|
|
|
Halsbandet har fyra rader med sötvattenspärlor trädda på syntetisk silkestråd,
och en tunn rad med små silverfolierade rocaillespärlor. Armbandet har någon rad
mindre för att få samma proportioner. De största storlekarna har en pärlknut
mellan varje pärla för att halsbandet ska bli mjukt och följsamt - och så studsar
inte pärlorna iväg om en tråd eller knut ger med sig.
|
Halsbandets pärlrader möts i ett stavlås i massivt 925 sterling silver och är fästa i
små knutgömmor av silver. Innan halsbandet tas på, tvinnas det flera varv för att
sitta ihop som en tjock, tung orm. Armbandet är trätt på resår och permanent
tvinnat. De största pärlorna hittade jag till slut på Geocity i på Kungsgatan i
Stockholm.
|
|
Maj 2009: Stämde möte med Marie på Pärlrummet och valde pärlor i en evighet. Promenerade sedan hem till mig och hjälptes åt att komponera hennes första
egengjorda smycke av detta slag. Hittade en massa olika röda och orangea
glaspärlor som träddes på elastisk tråd med några mellandelar i vitmetall.
Helläckert!
|
Det långa halsbandet ska få två hängen längst ned, men det blir en annan dag.
Fast snyggt är det ju redan!
|
|
April 2009: Jag fick gå på kurs en söndag och göra smycken av silver och
gummi, en jättetrevlig födelsedagspresent från Uffe & co. Det allra första alstret
blev ett armband med små gummipackningar sammanlänkade med silverringar i
två olika storlekar. Jag hade ju redan övat på att använda tängerna, så detta var
en helt logisk fortsättning på smyckandet.
|
Projekt nummer två blev ett armband med större gummiringar som veks dubbla.
Detta var de två projekt kursledaren tänkt sig att vi skulle göra mellan tio och fyra,
men jag var klar strax efter elva, så jag gjorde ett till i större storlek till min käre
make, och en berlock. Sedan fick kursledaren gå och såga flera silverringar.
|
|
Det var mycket kurstid kvar, så jag gav mig på att göra en kejsarlänk och det var
något att bita i. Många ringar var det (121 st), och ganska klurigt att lista ut
hur de skulle länkas ihop och åt vilket håll varje ring skulle sitta, men till slut var
den klar - tjock och ormig och härlig.
|
Det gällde att tänka till och få in gummiringarna i rätt ordning eftersom de inte kan
öppnas och stängas som silverringarna. Gummiringarna gör armbandet elastiskt,
så man slipper ha något lås - och så ser det coolt ut!
|
|
April 2009: En stor, härlig millefioribumling i ljust turkos, ett par andra dekorerade
glaspärlor, några sötvattenspärlor och så mellanstora, silverfodrade rocailles -
alltihop ton i ton - blev som en medelhavsblå sommarbris! Mamma fick ett halvlångt
Y-halsband och ett treradigt armband på memorywire. Känner du doften av salt
och het sand?
|
Kombinerade pärlor och chips i ametist-toner och satte ihop tre armband på
elastisk tråd, alla med delvis olika pärlor och ordning.
|
|
Mars 2009: Behövde något som passade till mitt äkta pärlhalsband. Trädde tre
elastiska armband med crèmefärgade glaspärlor och bergskristall. (Nej, pärlorna
är inte grågrönt dassiga, utan mjukt gräddvita)
|
Kan bäras med pärlorna liggande i rader.
|
|
Mars 2009: Hittade en rolig ring på Fair Trade Shop/Gummessons bok och
musik i Stockholm. Undrar just om jag också kan vrida till en sådan med lite pärlor
och tråd?
|
Använde pärlor jag köpt för månader sedan och satte ihop ett armband för att
matcha ringen. Det blev ettt tjockt armband i glas på resårband. Tungt och skönt
ligger det runt handleden. Båda blev present till Tant Grön.
|
|
Några stora och små lampworkpärlor, några släta med målad dekor, en extra stor
oregelbunden pärla, ett par "krossade" glaspärlor, och så, för första gången,
några facettslipade prismor i akryl. Hade gärna lagt in någon stor slät
pärlemorpärla i blekgrönt också, men nån sån fanns inte i lådan, så det bidde inget
denna gång.
|
Första smycket med guldfärgade mellandelar, får se hur länge de klarar sig utan
att kopparfärgen tittar fram. Återstår även att se hur länge akrylprismorna håller
sig blanka och fina. Och om koppartråden är tillräckligt hård för att hålla ihop
bindöglorna som de dinglande pärlorna hänger i.
|
|
Fortsatte på samma spår och gjorde om "godisarmbandet" från i höstas (se bild
här nedanför). Nu blev det inte lika knöligt och en aning pimpat med även hängande
pärlor.
|
Stora, blandade lampworkpärlor, ett par runda silverfoil, ett par små facettslipade
glaspärlor och en "krossad", och så samma stora akrylpärlor som i det gröna
ovan. Använde så lite metall som möljigt för att slippa se den bli kopparfärgad.
|
|
Augusti 2008, Örebro och Fåsjön: Ett antal rödorangea smycken utgår från en mix
av huvudsakligen röda och orangea rocaillespärlor (pyttesmå, runda glaspärlor)
och stavar i olika storlek och form. Enstaka större glaspärlor insprängda här och
där, och även enstaka metalldelar. Och så några platta millefiori (blommönstrade -
"tusen blommor").
|
Längsta halsbandet är flera meter långt, på wire. Mest har jag använt det i tre varv
och då når det långt ned på magen, med eller utan retrochic knut. Lägger man det
många varv om halsen, fyller det upp en rund halsringning.Särskilt nöjd är jag med
avslutet: klämpärla med knutgömma, sluten ögla av försilvrad koppartråd, glaspärla
i mitten, och så samma sak igen, fast tvärt om.
|
|
Det superlånga halsbandet blir tjockt och skönt att lägga en miljon varv runt
handleden - känns nästan som en mudd. Rött och orange tillsammans är varmt och
skönt och somrigt - och värmer även på vintern.
|
Allra första försöket med småpärlor var ett litet mobilsmycke. Det blev också första
mötet med metalldelsteknik. Svårt innan man fattat hur det går till, men sedan är det
bara att öva. Det handlar lika mycket om att göra saker i rätt ordning med rätt
verktyg som om direkt fingerfärdighet.
|
|
Memorywire är rolig och bra eftersom den är helt rund även när man bär den.
Då kan man ha armbandet på samma arm som klockan utan att de stör varann. Har
man fått en numrerad Sjöö Sandström av sin man, vill man ju gärna bära den...
|
Detta armband har jag trätt om flera gånger. Nu har det några små metalldelar här
och där och berlocker (röda och orangea glaspärlor, platta glashängen och så
några vitmetallblommor) på nedersta varvet. Detta blev en klar favorit, jag
använder det flera gånger i veckan.
|
|
Ett ca 80 cm långt busenkelt halsband på elastisk tråd med enfärgade mörkröda
rocailles, och så en millefiori var trettioåttonde gång. Detta trädde jag snabbt och
lätt med pärlnål med elastiskt öga - vilket redskap! Mitt allra första halsband var ett
likadant som detta och det tog minst sju omträdningar och hundra år att göra - jag
hade inte upptäckt pärlnålen då. Det första gav jag bort, men gjorde sedan ett nytt
till mig själv, eftersom jag saknade det första. Det räcker fem varv runt handleden.
|
I tre varv lägger det sig långt ned på vristen, sådär som man bär fotlänkar i Asien
och som jag älskar att ha, men bara kan på sommaren till flipflop - annars skaver
de i skorna.
|
|
Oktober 2008: Mitt första försök att länka med metalltråd. En rund ögla, en rubinröd glaspärla, en ny ögla. Nästa trådbit likadant. Och så länka ihop dem. Repetera typ
25 gånger. Låsöglan längst ut kan hakas i vilken länk som helst, beroende på
vilken längd man vill ha. Andra änden avslutas med en spiral som kan dingla fram
som en berlock, eller bak som en kedjeförlängare. Örhängena likadana som
yttersta länken med spiral.
|
Har just fått ett jättefint flackjärn som snälla svärfars bekant ordnat. Ser fram emot
att prova att hamra tråden lite. Tillsvidare är den ohamrad, och det går ju också bra. |
|
Hittade superläckra, ganska stora glaspärlor i olika former med lampworkdekor.
Trädda på elastisk tråd med chips av bergskristall emellan. Ser ut som godis!
|
Detta halsband med platta millefiori och rocaillespärlor var egentligen det som satte
hela glaspärleprylen i rullning. Det är ett riktigt gladhalsband! Hittade det i en ny, fin
butik för konsthanverk och design i Nora. Jag fastnade med halsbandet i en väska
så wiren slets av, så jag blev tvungen att trä om det. Passade samtidigt på att
ändra lite på utseendet (bort med en parallell kedja och ett stavlås, och så annan
ordning på millefiori-pärlorna). "Hur svårt kan det vara att göra egna?" Och sedan
var det kört...
|
|
September 2008, Nausicaa Beach, Cypern: Inspirerad av ett grönblått halsband på
Panduro, satte jag ihop ett halsband i svalt rosa och mörkt cerise rocailles med
ljusrosa muranoglas (insidan klädd med folie), allt på cerice (!) wire. Det blev ett
halvlångt Y-halsband med klotformat gallerlås i nacken och hängen längst ned. För
den runda halsringningen blev det ett kort runt halsband med bara ett litet
muranohjärta som markör i halsgropen. Och så en bunt armband.
|
|
|
Sommarlätt känsla som funkar till både pastelligt och knalligt, och till vitt är det
förstås superfräscht.
|
Muranohjärtana är stora och tunga och dinglar skönt.
|
|
Och så tolv tunna armband i olika varianter på elastisk tråd. De sitter inte ihop, så
de kan också användas var för sig, eller i andra färgkombinationer. Svårt att få
fram på bild, men det är en tjock och rejäl bunt med armband som hänger schysst
mot handleden.
|
Sista kvällen på Cypernsemestern var det korta halsbandet klart. Som av en
händelse hade jag också en rosa och cerice klänning. Till och med axelskinnet
var lätt rosatonat, eftersom jag varit lite väl djärv i sista dagens sol... Får väl trä
några orange armband också så alla klänningens färger tas upp i pärlorna. |
|
September 2008, Stockholm och Örebro: De bärnstenstonade smyckena är de jag
hittills lagt mest arbete på - både i att leta material och att fysiskt prova ut
modellerna. Trä och trä om... Färgtonen är gyllene och varm. Pärlorna är
bärnstensfärgade glaspärlor, halvädelstenen tigeröga och rocailles i mörk
bronston med guldfärg längst inne i hålet.
|
Halsbandet läggs i två varv runt halsen med klasen ganska högt upp och ändarna
som ett Y långt ned på magen. En bunt armband i rocailles, ett med tigerögachips
också. Örhängena är extremt enkla, med bara en stor tigerögasten och några
rocailles på en antikfärgad öronkrok.
|
|
Jag hittade ingen bättre lösning att få fast klasen än med en karbinhake, men då
kan man ju å andra sidan också ta av den om man vill och kanske hänga den nån
annanstans. Pillade järnet för att stavarna ändå skulle hänga så tajt som möjligt i
ringen, eftersom haken gör att klasen hamnar en bit ned från själva halsbandet.
|
Prova och prova om.
|
|
Halsbandet är trätt på nylonlina och armbanden på elastisk tråd. Organzaband i
mörk guldfärg håller ihop smyckena vid leverans till ett födelsedagsbarn.
|
Långa halsbandet, med tillhörande armband och örhängen, levereras i en
guldfärgad organzapåse, rart som bara den.
|
|
Jag gick med lilla guldpåsen till Annette på Varberga Blommor och visade
smyckena, berättade om födelsedagsbarnet C, hennes färger, stil och förmodade
smak, lämnade en vas och gav Annette fria händer. Ett par dagar senare hade
hon satt ihop ranunkel, kängurutass, holländska (!) nypon, en näverödfärgade
minipinnar, lite annat som jag inte vet vad det heter, och så en rejäl bunt med
kanelstång som smyckespåsen satt fastknuten på. Det där prassliga cellofanet
ger en sån extra lyxig känsla.
|
För att inte verka för seriösa, hade vi också med oss ett par gamla kärringar med
gåbock som man skruvar upp med fjäder och så är rejset igång: Racing
Grannies - crippling speed. Den ärtiga, 50-årsjubilerande mormodern uttryckte
stor munterhet när tanterna kutade över bordet, bestämt hukande på vingliga ben.
|
|
Oktober 2008: Det blev lite pärlor kvar, så jag provade att använda synlig wire i ett
halsband till mig själv, och så ytterligare några tunna armband och ett par
örhängen. Sedan var alla pärlor i serien maximalt använda. Kvar blev endast en
tigerögasten och några rocailles.
|
Det var ett fasligt mätande och räknande för att få balanserade avstånd mellan
pärlorna. Och pilligt att få dem att sitta fast precis där man ville. Mäta och mäta om.
Två omgångar med wire krävdes det. Nu har jag skaffat en klämpärletång också,
så nästa gång blir kanske klämpärlorna mindre och jämnare.
|
|
I rätt ljus skimrar pärlorna i kapp med solen.
|
Även på detta halsband var det ett väldigt pill med avslutet. Tre rader med wire
som skulle gå ihop lite snyggt vid ett lås. Jag satte en klämpärla kring alla tre för att
nypa ihop dem. Sedan på med några rocailles för att dölja ändarna. Bara en ände
fick bli tillräckligt lång för att träs kring låset och sedan vändas tillbaka in i de fem
rocaillespärlorna. Vips, så var alla ändar borta!
|
|
Örhängena kom till i efterhand och fanns inte med när denna bild togs till
fotoväggen på Lillträffen (öppen förskola) på jobbet i Ekeby.
|
|
|
November 2008: Första projektet med sötvattenspärlor. Dessutom i en färg jag inte
brukar använda. Gjorde halsbandet till en väninna i födelsedagspresent.
Sötvattenspärlor, små och stora rocailles, några vitmetalldelar, tre fyrkantiga
murano och tre metallblommor till hängen. Helt öppet, utan lås. Kan viras ett eller
två varv runt halsen.
|
Blått, som drar väldigt mycket åt turkos, är kanske i somrigaste laget, men det ska
väl inte vara höst jämt?
|
|
Tycker syster A passar i blått och ville pigga upp henne i höstmörkret med en
blå hälsning. Fick också prova mitt nya präglingsverktyg och använde en schablon
med hjärta, blomma och trollslända (?). Är fortfarande lika förtjust i effekten av den
lilla organzapåsen som ger en sån glamourös känsla.
|
|
|
Oktober 2008: Adventssuget börjar göra sig påmint och jag suktar efter att göra
nåt mysigt till jul. Plankade kristallhängen ur Panduros katalog, med någon liten
justering. Vitt muranoglas, chips av klar bergskristall och en liten rocailles som
ändstopp på tunn silveröverdragen koppartråd. Pilligt att göra ornamentskrokarna,
men det gick faktiskt, med stor envishet och bra tänger. Kanske de kan hänga i
nån trollhassel så behöver man inte vänta ända till december?
|
November 2008: Passade på vid ett arbetspass jag hade i en ateljé att göra en
förstudie på en blomma av grov koppartråd. Här med tovade pärlor i ockra och
rost, toppade med några mörkbruna glaspärlor. Som man ser, gestaltar skapelsen
mina förhoppningar om Svenska Scoutrådets arbete med Treklöver-
Gilwellutbildningar i framtiden!
|
|
November 2008: Min snälle svärfars likaledes snälle kamrat har ordnat ett flackjärn
till mig! Levererat på en urfräst träkloss - snitsigt, va? Har hamrat och bankat på
alla möjliga koppartrådsprodukter, t ex prismor och trollstav.
|
Tackade farbrorn i fråga med några prismor med hamrad ornamentskrok,
levererade i handgjord presentask.
|
