Dotter Ester, fem år, har gjort sina första scrapsidor. Hon fick ett barnkit och pysslade en regnig sommarlovsdag, med visst bistånd från modern. Ungen har smak!

Däremot har det visat sig att jag själv inte lyckats göra en enda LO efter debuten i februari 2008, det var för tids- och utrymmeskrävande. Istället används nu materialet gladeligen för tillverkning av kort, presentaskar och annat småpyssel som helst ska kunna slutföras på ett litet kick. Dessutom har pysselsfären utökats betydligt under det senaste året med bl a smycken, luffarslöjd och virkning.

Jag gjorde ett försök med digital scrapping, men det blev samma sak där: liv och lust för första projektet och sedan bidde det ingenting mera. Men den belv ganska snygg! Det känns länge sedan jag skrev texten nedan, i februari 2008:

Kreativ, estetisk och pysslig - det är jag. Hur jag vet det? Jo, det står så på kortet till en födelsedagspresent som jag fick i januari av min kära kusin Camilla med familj. Och då måste det ju vara sant.

Tre andra ord som beskriver mig skulle kunna vara: lättlurad, manisk och odisciplinerad. Lena-torskar-på-nåt-nytt-och-spännande-som-hotar-sluka-på-tok-för-mycket-tid-som-inte-finns-larmet tjuter för fullt. Det räcker tydligen inte med familjebilderna och webbmeckandet längre. Ett nytt inslag har tillkommit som kan bli förödande.

Det började nog i Betelkyrkans söndagsskola. Camilla köpte fina saker att göra kort av och jag såg för första gången att det gick att göra fina saker alldeles själv. Det fanns liksom genvägar, man behövde inte vara så konstnärlig på handen själv. Färdiga stämplar och stansar och flera lager med olikfärgat papper fick värsta effekten. Så gjorde jag julkort med föräldrarna på öppna förskolan och började springa på Idé och hobby i Örebro som säljer Panduro. Därefter blev det fyrtio egna julkort från familjen (blåsor på händerna). Har sedan dess börjat göra kort till presenter som ska ges bort och det är onekligen roligt.

Nu är en dörr till en ny värld gläntad, en värld jag vetat om, men inte gått in i: Scrapbooking. Presenten från Camilla & co var ett scrapkit. Ett paket med otroligt fina papper i olika gröna nyanser och mönster med inslag av vårgult och glitter och två set med nitar, knappar, band och andra krumelurer (som säkert har scraptekniska termer). Och så en bok om scrapbooking. Ojojoj. Jag har ju redan skaffat mig sömnproblem genom att webbmecka istället för att sova om kvällarna. Jag har plöjt igenom hela boken. Fortsatte till www.panduro.se. Därifrån, via google, öppnade sig en oändlig ocean av scrappande och jag vågade mig på att plaska lite i kanten (www.svenskscrapbooking.se var en bra sida att börja på). Jösses, vad mycket fint det finns!

Har nu lärt mig två grundläggande termer: LO (layout, i det här fallet ett scrappat ark med massor av lager med papper, bilder och dekormojänger) och BOM (BookOfMe, en scrapbook om sig själv som varje scrappare med aktning verkar bygga på). Det verkar finnas åtminstone femtio specialiserade nätbutiker bara i Sverige, och otaliga bloggar, förstås, med sin egen kultur där man utmanar varandra att göra ”LOs” med särskilda förutsättningar, t ex en viss färgskala, ett särskilt motiv eller tema. Hur kan folk hålla på med sånt och samtidigt sköta sina jobb, familjer och hem? Malin N har visat sig vara en fantastisk scrappare som gör hjärtknipande fina LOs, hur mycket jobb det ligger bakom törs jag knappt tänka på. Kika in på hennes snygga blogg MalinMittILivet och förundras!

För att skydda min (och Uffes!) mentala hälsa och inte äventyra hela familjens och hemmets balans, inser jag att någon ny bana som destinerad scrappare med ”egen stil” (verkar vara väldigt viktigt) inte kan bli aktuell. Men att upprätta en ny önskelista och utöka pysselmaterialet kanske kan gå an (pyssel, förresten, det luktar som om begreppet "pyssel" börjar få en något vidare dimension)?

Helt nödvändigt (tycks det):
- Pappersskärare (nej, det hör visst inte bara till kontorens kopieringsrum, även helt normala privatpersoner kan tydligen äga sådana)
- Figursax (liten nätt sak att klippa pyttepyttesaker med, det finns sånna söta små pyttesaxar och pincetter - frågan är hur man klarar av att hantera dem och få klister på den lilla, lilla pluppen och få dit den på rätt ställe till slut)
- En massa olika sorters lim, tejp och andra klistrande produkter – syrafria!
- Skalpell
- Trekantig uppstående metallinjal (så man slipper skära av sig fingrarna med skalpellen)
- Bokstäver (stämplar, schabloner eller att klippa ut eller gnugga - jag är INTE begåvad med en sådan handstil som funkar i scrapsammanhang)

Tiotusentals digitala bilder har jag ju redan. Fast det verkar lite jobbigt om varje sådan ska få en scrapsida (nej, LO heter det ju!). Funkar nog inte ens om jag tar tre-fyra bilder på varje LO. Men någon enstaka sida kanske man kan göra som kort eller tavla…

Usch, vad det kliar i pannan, måste vara scraphornen som är på väg ut. Är det månde Pandoras ask jag öppnat? I alla fall Panduros, haha.

Fast, huvaligen, vilken ofantlig tröskel för att komma igång! Har en hel del prylar, men stirrar bara på dem och kan inte ens fatta pennan och börja skissa. Är helt inkörd på digital teknik. När jag gör en tidning på jobbet eller sätter ihop några sidor till barnens pärmar, jobbar jag i InDesign med rena, raka linjer, luft och enhetlighet, och justerar placeringen i tusendels millimetrar. Blir det fel eller jag ångrar mig, är det bara att göra om och pilla lite till. När jag nu försöker tänka scrap, blir det kortslutning. Jag känner mig valhänt och hämmad, vet inte hur jag ska börja eller tänka och har ingen som helst känsla för hur jag ska få fram olika effekter, hur saker funkar tillsammans eller hur man praktiskt gör för att det ska bli som man tänkt. Försöker jag skriva för hand (numera i princip bara köplistor till mataffären), tittar min sexåring, som kan läsa, förundrat på mig och säger: "Hur vet du vad du ska köpa? Du skriver ju inte bokstäver!" Så händig är jag med pennan. Är inte säker på att det hjälper med färdiga bokstäver, någon ska ju sätta dit dem också...

Den nionde februari 2008 färdigställde jag så min första scrapsida, "tillsammans".

Historik
- Juli 2007: Familjen Wesström gör en härlig dagsutflykt till Askersund med familjen Jägergård. Camilla tar en bild på oss allihop ihopklämda och lite knasiga ombord på lilleputtåget. Bilden visar sig bli en av årets favoritbilder i wesströmska galleriet
- November 2007: Familjebilden blir förstabild på familjens nya webbplats
- December 2007: Samma bild blir årets julkort, det första på sex år
- Januari 2008: Lena får fina papper och pluttar för scrapbooking av Camilla med familj i födelsedagspresent. Det blir starten för många timmar på internet och oräkneliga besök på Panduro. Lena funderar, flyttar runt, klipper, flyttar runt, byter, börjar klistra, våndas och gör efter stor tvekan sin första scrapsida
- 9 februari 2008: Lena försöker fotografera alstret och publicerar på bloggen

Några saker jag blev extra nöjd med:
- att jag kunde till den allra första sidan använda just mina första designark, pluttar (brads) och band (alla designgrejer på sidan var med i paketet från jägergårds!) och säsongens favoritbild - och att de till och med passade ihop
- texten "tillsammans" som jag efter viss övning först stämplade och sedan embossade och figurklippte, därefter monterade på figurskuren skumskiva (vad det nu kan heta - sånt där som man kan ha till skyltar och modellflygplan, ser ut som stela golvläggningsmattor, tack käre make!)
- småblommorna på laserark från Karen-Marie Klip - klippta, limmade och uppvikta kronblad

Mera att öva på:
- hur fotar man? Hade inte ro att invänta fint dagsljus och kunde inte hitta kamerastativ - fick välja mellan hård, kall blixt som inte ger något naturligt djup, eller också gulaktigt lampsken och viss rörelseoskärpa. Har också experimenterat lite med olika format och upplösningar och uppladdningar på nätet - får lov att fråga nån som vet
- som konstaterat tidigare: min handstil är inte gjord för scrapping (kan man göra fina blyertslinjer, skriva med tusch och sedan sudda utan att det blir fult?), saknar den digitala variantens oändliga möjligheter till att göra om det som blir snett
- kolla av i ett tidigt skede hur basarket förhåller sig i storlek till scrapboarden om man till slut tänker montera hela kalaset på en sådan (det har jag gjort, för jag vill ju ha den framme så den syns och då var den för tunn och vek för att kunna stå på en tavelhylla av sig själv) - det föresvävade mig inte att inte ark och board skulle vara exakt 30,5 cm i räta vinklar och automatiskt passa perfekt, så nu fick jag ge mig till att skära i både board och färdig scrapsida, med band vikta runt kanten och allt, minst sagt vanskligt

Nu är jag i alla fall på gång! Funderar nu på nästa...

Klicka på bilderna, så ploppar de upp i högre upplösning!

  
Med blixt blir det blixtigt - oönskade reflexer, stumt och djuplöst. Men näst bästa färgåtergivningen efter fräscht dagsljus. Utan blixt blir det naturliga skuggor, men gulaktigt, halvskumt och lite oskarpt. Svårt att sikta också, det blir lätt snett och vint

  
Texten har jag först provstämplat på annat papper, sedan stämplat och embossat på gröna papperet (kunde inte hitta rätt färg, så jag fick ta det glitterblommiga och använda baksidan - slösigt, men vad ska man göra?) som jag sedan figurklippte och monterade på figurskuren skumplatta. Jag får nog gå en kurs i välskrivning. Och leta efter flera pennor så det går att få rätta färgen

Gå till gästboken

Copyright Ulf och Lena Wesström 2008