Scouting – ett svårslaget sätt för barn och vuxna att umgås ute och inne och lära sig vad det innebär att vara människa och hur man tar ansvar för naturen, sig själv och andra. Många har också funnit en kristen tro när de varit med i scouterna. I Baptistscoutkåren Bråborg (Norrköpings Baptistförsamling) blev jag scout och lärde mig bygga spis, elda och fungera i patrull. Nu i mars 2008 var jag hemma och firade kårens 50-årsjubileum med gudstjänst, mat och många gamla vänner. Ledare som Gunilla Arlinger och Anders Rylén präglade min inställning till scoutkonceptet och de blev viktiga scoutförebilder. Vänner som Cilla och Pontus och många andra i hela scoutsverige blev avgörande för nöjet och viljan att fortsätta i scoutrörelsen. Få områden i mitt liv har i så hög grad format mig och mina ideal och fått mig att växa som just scouting. En plats för "fostran" i sin positivaste bemärkelse, där unga människor får växa in i ledaruppgifter och fungera sida vid sida med människor i olika åldrar och med olika bakgrund. Min scoutintensivaste period måste ha varit när jag som scoutsekreterare på SBUF (Svenska Baptisternas Ungdomsförbund) ansvarade för Baptistscouts verksamhet.

Under stockholmsåren var jag ledare för patrullscouter (ca 12-15 år) i Centrumkyrkan i Farsta. Det går utmärkt att scouta mitt i en betongförort, det blir bara lite hårdare! Ett helskönt ledargäng som jag fortfarande, sju år efter flytt från Stockholm, gör vad jag kan för att få scouta med någon gång ibland. Ett par highlights med Farsta:
- Scoutstämman vi arrangerade 1999, varvid devisen "Scouting är hårt i betong" myntades.
- Storlägret Trerixöset 1999 med ca 8 000 scouter, vi byggde värsta höghöjdsbanan, en buddha fick bo i vår by och en gryta blev söndersnubblad av Uffe en mörk natt.
- Ledarhelgen med kajak i skärgården, när Uffe dök efter ungdomsledarens glasögon i grumligt vatten och fann dem, och jag ungefär lika sannolikt återfann min tappade kontaktlins innanför baddräkten efter avslutade eskimåsvängsövningar.

I Betelkyrkan i Örebro var jag scoutledare i två perioder, mestadels för barn mellan årskurs tre och sex. Det var också där som Noa, mitt äldsta barn, också blev scout. Nu har vi lämnat församlingen och i och med det lämnade jag också mitt uppdrag som scoutledare i Betelkyrkan. Men scout lär jag förbli och gläds den dag jag åter är ordinarie ledare i en scoutkår.

Sommaren 2007 åkte jag med Ester och Noa och var med på scoutläger på Kilsbergsgården i ett dygn. Helmysigt i tält!

Jag har också nöjet att få vara med i teamet för Treklöver/Gilwell Skräddartorp som erbjuder kvalificerad ledarutbildning i scoutformat - senast på flotte på Klarälvens vatten, 1-10 augusti 2008. Det är så stimulerande att få jobba nära erfarna och kompetenta ledare som därtill är både trevliga och goda vänner.

Se mera på lägersidan och sidan om "pingstlägret" på Asptorp 2008 och 2009.

Copyright Ulf och Lena Wesström 2008-2009