Läger är fantastiskt. Tidigt var jag med på läger som medföljande knatte när mamma var ledare eller pappa körde bussen. Men jag debuterade egentligen inte så värst tidigt med att själv åka på läger som deltagare. Jag var tolv år och åkte på mitt första stora scoutläger, Selo -85 i Ydre kommun i sydligaste Östergötland, Baptistscoutläger med cirka trehundra deltagare från hela Sverige. Jag blev inte besviken. Fullt ös, ingen som helst hemlängtan och jag gled rakt in i lägerlivet. Det här var verkligen min grej! Det har blivit många, många läger efter det. Stora läger, små läger, scoutläger, tonårsläger, musikläger, mamma-barn-läger, skidläger, riksläger, kårläger, internationella läger, läger i skärgården, läger i snöbivack, läger i kajak, läger i Norge, läger i El Salvador, läger i lervälling... you name it! På baptistscoutlägret Wookiye -90 var jag för första gången centralfuntionär. Jag hade musikverkstad och sjöng med barnen om Fantomens brallor. Sedan dess har jag haft svårt att åka på läger utan att ha centrala uppgifter.

När läger är som bäst blandas aktiviteter, gemenskap och bus till en härlig röra som fyller upp hela ens jag och man får ha skoj, lära sig saker, träffa vänner och utvecklas. På läger blir det mesta intensivt. Man umgås dygnet runt och gör allt tillsammans, processer utvecklas från dag till dag och de flesta växer - både barn och vuxna - och för somliga blir lägren direkt livsavgörande.

De läger jag jobbat mest med under åren har tveklöst varit scoutläger, läs mer på scoutsidan. Mitt största uppdrag var nog som lägersekreterare för nordiska baptistscoutlägret Ransberg -97 i Värmland med ca 1 100 deltagare från Sverige, Norge, Danmark och Finland och gäster från Tyskland och flera andra länder. Jag älskar scoutläger! Formen är så given och livsnära. Lufsa omkring i kängor och lukta rök. Hugga ved och elda. Sitta med kåsa och grillad banan kring brasan sent på kvällen och plinka på gitarren. Krypa ur tältet på morgonen och tända under grötgrytan. Lägerbål med skrik och skratt. Nattvard med handsnidad träkåsa. Till min förtjusning har även mina barn fått smak på lägerlivet och vill gärna hänga på när de får. Hoppas det håller i sig så vi får åka på många läger tillsammans och de i bästa fall får uppleva en del av det fantastiska jag fått...

Sommaren 2007 åkte jag med Ester och Noa och var med på scoutläger på Kilsbergsgården i ett dygn. Helmysigt i tält!

Här på Närkeslätten är lägerkulturen en annan. Här bor man på lägergård, får maten serverad på porslinstallrik i matsal och har tillgång till varmdusch inomhus. Ramen och programmet är sig tämligen likt från år till år. En del scoutfreak fnyser åt upplägget. De har inte fattat. (Jaja, jag har väl också himlat med ögonen, men all sådan nedlåtenhet kommer på skam!) Efter att ha varit med på några sådana läger på Kilsbergsgården och Hjälmargården omfattar nu min världsbild definitivt även dessa i kategorin Verkliga, Meningsfulla och Jätteroliga Läger.

I min tjänst på Baptisternas Svealandsdistrikt ingår det att ansvara för minst fyra läger om året: Tonårsläger och barnläger på sportlov och sommarlov. Tonårslägren gör vi sedan några år tillbaka tillsammans med Hjälmargården (Evangeliska Frikyrkans distrikt KSM). I år gjorde vi även barnens vinterläger tillsammans. Vi satsar på eget sommarläger för barnen i juni och tror att det finns några grupper som det passar bra för, men det är precis på gränsen att vi kan samla ihop så många att det blir rimligt att lägga ned så mycket arbete som det krävs för att genomföra ett läger. Sviktar underlaget, får vi överväga att göra även barnens sommarläger tillsammans med någon annan i fortsättningen.

I år var första gången jag kunde göra läger tillsammans med Hjälmargården fullt ut. Sedan jag tillträdde min tjänst för två år sedan har jag mest varit föräldraledig. Nu var jag med från förplanering i ledningsgrupp till bajbaj med utvärderingslådan i kofferten. Elva dagar i sträck på Hjälmargården. Först 225 personer på tonårsläger, varav endast sex personer var över tjugosex - tala om ungdomlig tillställning! Sedan 165 personer på barnläger. Några av oss var med hela tiden, bl a kollegan och lägerlegendaren Jörgen Lithell. Jörgen har motsvarande min tjänst på EFKs distrikt och har varit lägerchef, underhållare, musiker, roddare, undervisare, vaktmästare och stämningssättare på dessa läger sedan 2001 (då kom han från min nuvarande tjänst!), och engagerad lägerprofil i regionen sedan dinosauriernas tid. Vilket nöje att göra läger med honom! Det var enkelt att hänga på när så mycket redan var inarbetat och Jörgen stod stadigt vid rodret. Vilken fest att få vara med om stora, ösiga och välorganiserade läger! Nu har jag värmt upp och ser fram emot kommande läger.

Första kvällen, när ledarna droppade in för ett ledardygn kvällen innan deltagarna kom, kändes det som att vara på någon annans släktträff. Jag hittade inte på gården, visste inte vad folk hette och höll en mycket låg profil. När vi skildes åt, två läger senare, visste jag hur man hittade en kavel i storköket och jag hade fått en ny lägerfamilj! Lägren var annorlunda än dem jag hittills jobbat med, men jag gillar dem. Och trots att större delen av både ledare och deltagare visste precis hur det "skulle vara" och många hade sina givna roller, så fanns ändå en plats för mig där jag behövdes och kunde göra en vettig insats. Nu ska jag hänga här minst tre läger om året så länge jag har det här jobbet och inga stora förändringar sker. Lägerkonceptet har erövrat mig och jag har idéer om mitt fortsatta bidrag till de här lägren. Tänk att vara trettiofem och fortfarande få åka på läger och träffa nya vänner och lära sig nya saker!

I maj 2008 var hela familjen på riktigt scoutläger på älskade Asptorp och det är trots allt svårslaget att vistas mitt ute i skogen och laga all mat över öppen eld. Här är en specialsida om det lägret.

Här är några bilder från årets sportlovsläger på Hjälmargården:

Frukost med soluppgång över Hjälmaren	Trångt utanför skogränsen med 450 skor
Full kreativitet i skaparverkstan
Någon lycklig får ett handgjort kort med texten "Du är en ängel"	Ingen kan räkna hur många kort som gjordes, men åtskilliga förpackningar med kartongblad gick åt som glass en het sommardag
Det var ju ingen vidare vintersnö att tumla i, men plaska i vårbäcken går också bra. Karin Nordqvist tog denna bild, publicerad med hennes tillstånd	"Hela havet stormar" går utmärkt att köra med 120 barn, bara man inte är rädd att möblera om en matsal
"Vattenmannen", alias Jörgen Lithell, gjorde experiment och undervisade om vattnets och Jesus förträfflighet. Karin Nordqvist tog denna bild, publicerad med hennes tillstånd	Bullar behöver inte vara mjölfärgade och bullsocker behöver inte vara vitt. Arton barn bakade mumsiga bullar till 170 personer. Viss stresstålighet kom till använding i köket
De arton barnen gjorde också tårtor till hela lägret. På sista kvällens stora fest hade vi tårtparad med åtta magnifikt dekorerade tårtor där barnen gjort allt ifrån tårtbottnar till kavlade marsipantäcken och rosor. Ett av bidragen var "Hjälmargården" med rosa marsipan, hjärtan, rosor och spritsad grädde. Gjord av barn i tioårsåldern!	"Godistårtan" på saftig chokladbotten med chokladmousse och mörkblå marsipan, rosor, godis, chokladsås och strössel var inte heller dum
"Bajstårtan" med godis och glitter var mjölkfri, alkoholfri och bajsfri. Severades utan ljummen äppeljuice	Trippeltårtorna med extra allt användes till tårtning av ledare på sista kvällens röjiga lägerbål

Copyright Ulf och Lena Wesström 2008