Vi gillar kalas i vår familj. Varje gång någon fyller år fylls huset med familj och vänner - också om det är en vuxen som fyller hur ojämnt som helst. Vi själva är ju fem personer. Tillsammans med våra föräldrar och syskon med familjer är vi sjutton. Därtill brukar goda vänner komma - några stående som kommer nästan alltid, och andra som kommer ibland eller bara någon gång. Vi brukar räkna med bortåt trettio när vi planerar mat och tårta, men i januari 2008 blev vi närmare fyrtio. De sist anlända gästerna fick bokstavligen skrapa på botten av köttfärsgrytan, men det fanns gott om ris, sallad, mangochutney, bröd och tårta, så det ordnade sig.

Nu när vi gått några varv med kalasen, börjar vi hitta en del former vi tycker funkar bra, medan annat går bort. Endast undantagsvis försöker vi med kalas mitt i veckan - det kan gå vägen, men risken för att någon spårar ur är stor och hela familjen får betala av för nöjet resten av veckan. Eftersom vi oftast har så ofantligt stökigt hemma hos oss, får vi börja veckor i förväg att försöka jobba oss igenom röran, putta undan det värsta och blåsa lite på dammet. Med ett oerhört flyt kan allt vara klart, inklusive tända marschaller utställda, när de första gästerna ringer på dörren, men det är vanligare att barnen är halvklädda och maten halvklar.

Lenas 35-årstårta av marängbotten med mandelmassa, i mitten halvfryst blockchokladgrädde med apelsin och på toppen hjärtan och blommor av choklad med silverkulor

Ett av de roligaste inslagen i kalasförberedelserna är tårtan. Jag har inte varit något tårtfreak, när jag var yngre gillade jag inte ens tårta, men nu har jag kommit loss på det ordentligt. Allt började med boken Millas kalastårtor, en helt fantastisk bok av Camilla Tubertini, en übermensch som hittat på fantastiska smarriga och snygga tårtor, fotat dem, skrivit boken och sedan formgivit den. Vi har på drygt ett år provat flera inslag från boken (ännu ingen tagen rakt av, utan mest i kombinationer och variationer) som är en suverän källa för inspiration och smarta och praktiska tips på hur man kan göra det ännu smaskigare, snyggare och smidigare. Vad sägs till exempel om att bre grädde på undersidan av den tårtbotten man just ska lägga på efter att ha brett fyllning på den undre? Ännu lenare och godare förstås! Lite kletigt och trixigt, men väl värt besväret. Ska man ändå äta tårta kan den ju lika gärna ha extra allt. I särklass bästa tipset från boken är squeeze bottlen som jag köpte flera stycken från dekoreramera för en spottstyver. Genast blev det inte bara möjligt, utan till och med enkelt och kul att spritsa kristyr på pepparkakshus och göra figurer av smält blockchoklad. Nästan som fusk!

Lätt som en plätt att kristyrera med squeeze bottle när Noa och Camilla dekorerar pepparkakshus i december 2006

Pytontårtan smakar smask, den serverades första gången med marsipantäcke på femårskalas med dinosaurietema

  
Trolltårtan är en sagolikt god och saftig chokladtårta som vi brett chokladmousse (!) emellan och smetat chokladpudding (!!) utanpå och dekorerat med apelsincest, silverkulor, strössel och godis och även tagit med till tårtbuffé på bröllop, då med sockerhjärtan ovanpå. I tre år (de två första åren utan troll) har Noa önskat den till sitt familjekalas (dvs vanliga stora kalaset för familj och vänner i alla åldrar - inte att förväxla med barnkalas)

Vampyrtårtan var bökig att göra till sexåringens spökkalas, men smakade som Magnum Strawberry White - sött och lent av 200 g vit choklad och en halv sprutflaska jordgubbssylt

  
Vi har experimenterat med marsipan och lärt oss att man kan kavla den randig (busenkelt med långa korvar mellan två bakplåtspapper). Ester hade önskat sig jordgubbsnyckelpigor på sin treårstårta, men i december fick vi göra dem av marsipan i stället

  
Det enklaste kan vara det godaste. Noa fick pannkakstårta med jordgubbar på sitt ettårkalas med föräldragruppen. Ester fick vanlig gräddtårta med godisar på (godis som hon just upptäckt på kalas hos Hanna dagarna innan - ögonen lyste) när hon fyllde ett

  
Ibland har andra hjälpt oss att fixa tårta. När Noa fyllde två, hade han med sig biltårta till dagis som farfar köpt på kondis. Året därpå önskade sig Noa en ny biltårta och då gjorde mormor en som luktade jättegott. Ytterligare en gång önskade samma barn sig samma sak, så mormor fick göra favorit i repris

  
När Ester fyllde två gjorde farmor en supergod tårta med banan i. Svårt att blåsa ut ljuset när luftstrålen riktas uppåt - storebror får hjälpa till

  
Ester valde rosa gräddtårtor med strössel i mönster på till sina två fyraårskalas - Pippikalaset och familjekalaset

  
Till sitt sjuårskalas valde Noa än en gång ormtårta med marsipan, eftersom barnkalaset var ett djungeldito. Till kvällens familjekalas valde han för tredje gången i rad trolltårtan, denna gång för första gången komplett med "troll"

Esters barnkalas gick i prinsessornas och riddarnas tecken. Födelsedagsbarnet beställde en "prinsesstårta utan marsipan". Tårtan blev istället en förlängd klänning till en prinsessklädd Barbie

Så har vi anträtt resan med barn i barnkalasålder. Från fyra år firar vi inte bara med "familjekalas", som familj och vänner i alla åldrar är välkomna till, utan även ett "riktigt barnkalas" för barnens kamrater. Modern blir lätt manisk när det drar ihop sig för barnkalas och tycker det är fantastiskt roligt att hitta på en massa skoj och detaljer.

Noa fyra år: Piratkalas
Först ut var Noa, som firade sin fjärde födelsedag med tio kompisar på piratkalas. Inbjudningarna var hoprullade, gulnade, brunflammiga brev med döskallar, ihopklistrat med specialdesignad svart döskallesticker. Flera av gästerna var utklädda till pirater och de välkomnades med varsin röd klut som vi schablontryckt Jolly Roger på i pannan (vi ritade en figur i två storlekar, skar ut i schablonplast med skalpell och stöpplade med vit färg - nu finns jättefina färdiga storstämplar i skumplast), och varsin svart handflagga med samma motiv (klut och flagga fick man förstås ta med sig hem). Även föräldrar och andra vuxna som var med tilldelades huvudklutar och stämningen var på topp. Vi sjöng Sjörövarfabbe och Femton gastar. En rolig och överraskande detalj var saluten. Vi hade proppat ballonger fulla med rostat ris och sedan pumpat (inte blåst!) upp dem och knutit. Alla fick varsin tårtflagga (svart med döskalle, förstås) med spetsig pinne och efter Ja må han leva smälldes ballongerna med tårtpinnen. Det blev ett väldigt pangande (en grät) och ris och ballongbitar flög i luften. Mycket effektfullt. Tårtan pryddes även den av Jolly Roger, pudrad med kakao över vispgrädden. Vi hade hjälp av mina föräldrar och svåger och svägerska som var utposterade för en skattjakt med olika stationer där piratgänget till slut hittade guldlådan med kalaspåsar innehållande guldpengar, döskalleflaggor, döskalleballonger och annat smått och gott. Vid hemgång fick varje gäst ett diplom som tack för väl genomförd fajt på havet.

Noa och Ester dekorerar döskalletårtan med nonstop och piratflaggor

  
Se upp för sjörövare!

  
Ballongsalut för kapten Noa                                                               Pang! Ballongdelar och rostat ris flyger i luften

Noa fem år: Dinosauriekalas
När Noa fyllde fem pryddes inbjudan (veks på fyra till ett "kort") av dinosaurier bland palmer och vulkaner. Huset dekorerat med vulkanliknande ballonger, tjogvis med leksaksdionsaurier och ett färdigköpt kalaskit med dinosaurier. Gästerna tatuerades med dinosaurier och vi sjöng om diplodocus, stegosaurus och tyrannosaurus, klippte och målade pappersdinos, satte ihop dinoskelett och åt huggtandade köttfärspiroger. Tårtan var en illgrön ringlande pytonorm. Nytt för detta år var pinjatan. Vi hade blåst upp en jätteballong på typ 60 cm och täckt med papier maché i några lager. Denna utrustades med uppstående öron, målades grön och dekorerades med arga ögon och ett ruskigt gap med sylvassa tänder. Så fylldes pinjatan med kalaspåsar innehållande bl a dinotatueringar och klistermärken, vulkanballong och läbbigt urtidsgodis (tänder, spindlar, maskar, grodor....). Pinjatan togs fram i slutet på kalaset och hängdes upp i en stor dörröppning. Barnen fick ställa sig i kö på behörigt avstånd. Ett barn i taget fick komma fram och slå med ett baseballträ på pinjatan, som visade sig vara förvånansvärt hållbar. När sista barnet slog brast pinjatan och alla påsar dråsade ur! Behöver jag säga att pinjatan gjorde succé? Här kan du se hur vi gjorde vår första pinjata.

  
Pytontårtan rignlade över bordet

Pinjatan brast slutligen av sista barnets slag med baseballträet

Noa sex år: Spökkalas
Noas tredje barnkalas hade spöktema med blåsvart inbjudan. För första gången tillät vädret start utomhus och en ruskigt utklädd trupp dånade in i skogen där farfar vaktade brasan vi tänt strax innan. Där fick man gasa runt, leka gissa spöket och grilla korv. Detta år var även jag och Uffe utklädda och till och med målade i ansiktet, vitt med svart kring ögonen (mer än vanligt). Inne hade vi dekorerat med spindlar, hemgjorda spöken (stoppade lakan med målade ansikten), iskalla gröna och röda händer på bordet (gummihandskar fyllda med karamellfärgat vatten och lagda i frysen) och ett färdigt kalaskit med spökdekor. Alla erbjöds ansiktsmålning som de flesta tackade ja till. Detta blev också första gången vi lyckades ordna en organiserad presentöppning. Barnen satt i ring med presenterna i mitten. Man slog en tärning och om den visade sex (förstås!), fick man lämna sin present som då öppnades. Under tiden smugglade vi in tre stora grannkillar på övervåningen som klämde in sig i varsin kall krypvind som vi preparerat med olika tillbehör. Det var mitt på förmiddagen, men vi hade mörklagt så gott det gick. Med ett litet stearinljus smög vi upp och satte oss tätt ihop för att lyssna på en berättelse om några spöken som villat bort sig. Vart och ett hade olika kännetecken och vi gav oss ut för att leta efter dem. Vi trevade oss runt och fick sätta händerna i diverse läbbiga saker: en skål med kall, kokt spagetti ("magmask"), skalade vindruvor ("ögon"), prasslande ugnsrostade höstlöv, en vanlig gosnalle ("varulv"), en burk med utspädd, ljummen äppelkräm med müsli ("spyor") och en iskall människohand som tog tag i handen som famlade innanför krypvindsdörren. Några gäster kissade nästan på sig, men rundan avslutades med att alla sa som Alfons Åberg: "Stick, du dumma spöke, för du finns inte!" Pinjatan var nu en mumie i toapapper med svarta ögon och kalaspåsen innehöll svarta och självlysande plastspindlar, en fladdermusring, en studsboll i form av ett tappat öga och spöklikt godis. Här hade vi för första gången tänkt på att skriva namn på alla påsar i förväg för att minska kalabaliken när flera tycker att den med mest kvar tillhör just dem. Funkade ganska bra, men det funkar nog ännu bättre när alla barn kan läsa.

  
Läbbiga familjen

  
Läbbiga gästerna och läbbiga illgröna päronsaften med svart spindel i

Ester fyra år: Pippikalas
Esters första barnkalas hade Pippitema, med stor inspiration från sommarens besök på Astrid Lindgrens värld. Detta var första gången vi inte gjorde inbjudningskorten själva, nu kunde vi inte motstå de färdigtryckta med Ingrid Wang Nymans klassiska bild av Pippi som ligger på golvet och själv skriver inbjudan till sitt kalas. Födelsedagsbarnet själv var utklädd till Pippi från topp till tå och fadern var förstås kapten Efraim Långstrump - fordom havets skräck, numera megakung (vad sägs om den oerhört politiskt korrekta felhörningen från vår dotter?). Bland gästerna fanns såväl polisen Kling som en rosaglittrig drömprinsessa och många tackade ja till ytterligare ansikts- eller armmålning. Vid presentöppningsringen gick det upp för oss att vi förstås skulle ha sett till att även födelsedagsbarnets syskon hade en present att ge till sin syster där, men storebror sprang iväg och fixade snabbt någon pryl som han gav bort till sin syster i extra fyraårspresent. Något att komma ihåg till kommande kalas. "Prusseluskan" (jag med gitarr) hade sångsamling med barnen, som kunde en hel massa Pippi- och andra sånger med koppling till Astrid Lindgren. Pannkaksätartävlingen genomfördes utan bestick - till somligas förtjusning och andras skräck, men fika och tårta serverades med Pippikalaskit. Tårtan hade rosa grädde och pepparkaksmåttfigurer (kaniner, faktiskt) av olika strössel, sockerhjärtan, blommor och silverkulor. Tårtan och de knapriga chokladrutorna med cerice bullsocker var bakade med glutenfritt mjöl och barnet som behövde det hade med sig en egen pannkaka och en lussekatt. Pinjatan var en snögubbe (Ester fyller i december). De namnmärkta påsarna innehöll långa halsband som vi trätt själva med glutenfria godisar utan choklad (smälter så skönt mot huden, men kan ge knepiga fläckar...), ett glitterlim, en stämpelpenna, pippiballong, en glittrig presentrosett och så förstås guldpengar.

  
Sångsamling med Prusseluskan                                                         Fort in med pannkakan!

  
"Var är min påse?"                                                                             "Jätteroligt att ha kalas!"

Noa sju år: Djungelkalas
Till Noas Djungelkalas gjorde vi inbjudan i safaristil, klistrade en remsa med glansigt leopardtyg på och rullade ihop med pappsnöre och hangtag. Pinjatan var en tiger och kalaspåsarna syddes i leopardtyget. Ute erbjöds ansiktsmålning, pinnbrödsgrillning och djurfrågesport med ballongskytte med blåsrör. Ingen orkade varken tigermåla ballongerna eller peta in zoogodisar inuti kvällen innan, det blev överkurs. Inne gjordes marsipanfigurer, åts ormtårta och slogs pinjata. Två och en halv timme är alldeles lagom. Kul när alla kommer, skönt när de går...

  
Det krävdes en del koncentration för att hålla pinnbrödet på rätt avstånd från glöden, men smakade mums med smör, kanelsocker och festis

  
Svarade man rätt på en djurfråga fick man ett försök att pricka ballongerna med blåsröret. Small det, fick man en tropisk kola

  
Fikabordet dukades med kräppappersbananblad, levande palmer och gepardservetter. Den illgröna ormtårtan ringlade med ljus på ryggen. Några orkade även med silviakaka och kolakakor. Efteråt fick man göra sina egna marsipanfigurer.

  
Tigerpinjatan höll för de första slagen, men brast sedan och släppte ifrån sig tretton kalaspåsar i leopardtyg, fyllda med zoopåsar med djurgodis i

Här finns flera bilder från Noas sjuårsfirande.

Ester fem år: Prinsess- och riddarkalas
De flesta av Esters gäster kom klädda som prinsessor och riddare och fick tillfälle att komplettera sin utstyrsel vid pysselbordet med krona, trollspö och sköld. Dukningen pimpades med blanka, lätt krullade snören i cerice och guld och så "konfetti" av sockerhjärtan utströdda över bordet. En höjdpunkt var ballongsaluten när det for puffat ris och ballongdelar över bordet. En annan var när "prinsesstårtan" bars in och en tredje när prinsesspinjatan slutligen plundrades.

  
Man får ju bjuda till när det är prinsesskalas. Varför inte klämma in sig i sin studentbalsklänning från 1992, som nu rynkade sig även på bredden? Födelsedagsbarnets klänning satt betydligt bekvämare. Det är lugnt, riddarna håller ställningarna!

  
Många av barnen uppehöll sig länge vid pysselbordet och skapade fina accessoarer. Proceduren när varje barn överlämnar sin present som öppnas, förevisas och tackas för är ganska omfattande, men också mycket uppskattad, så det är bara att ge den tid som behövs.

  
Alla ville inte smälla sina ballonger, men alla ville mumsa på fika i alla fall.

  
Fjorton prinsars och prinsessors slag rådde inte på pinjatan, men efter en riktig pappadunk och lite lirkande gick det att dra ut organzapåsarna manuellt.

Nu är det nästan ett år till nästa barnkalas. Aron får vänta till fyraårskalaset. Undrar just vad vi ska hitta på till Noas åttaårskalas. Hur länge får man hålla på och barnsla sig med barnkalaskonceptet?

Vi har gjort mycket själva, men också tagit hjälp från annat håll. Vi går gärna loss på det roliga och kan mecka med döskalleschabloner och tårtor i timmar, men tar gärna en genväg (prova att smeta färdig chokladpudding på tårtan - enkelt och smaskigt!) för att slippa sånt som mest är jobbigt och tråkigt.

Här visar vi hur vi gör pinjata.

Några inbjudningar:

Piratkalas 2005 - skrevs ut på brunflammigt pergament-look-alike-papper, rullades och bands ihop med rött band

Dinosauriekalas 2006 - veks till liggande A6 så det blev ett fyrsidigt "kort", ihopklistrat med dinosauresticker

Spökkalas 2007 - lämnades helt enkelt som det var

Till Pippikalaset använde vi färdigtryckta inbjudningskort där Pippi ligger på golvet och skriver inbjudan

  
Djungelkalas 2008 - skrevs ut på savanngul bakgrund, fick en remsa med glansigt leopardtyg påklistrad utmed vänster marginal, rullades ihop med pappsnöre och försågs med hangtag

  
Prinsess- och riddarkalas 2008 - skrevs ut dubbelsidigt på vitt, blankt, lite tjockare papper, veks på tre och fästes ihop med ett band av rosa eller guldfärgad organza och ett guldsigill med prinsesskrona

Några viktiga inspiratörer och leverantörer:
Panduro Hobby för schablonplast, färg, stöpplare och allt annat man vill fixa själv
Buttericks för allt möjligt kul
hiphiphurra.se för kalaspaket och tips på dekoration, lekar och annat
kalaslandet.se för kalaspaket och även andra småprylar t ex till kalaspåsen
dekoreramera.se för inspiration och tillbehör för sagolika tårtor
Boken Millas kalastårtor av Camilla Tubertini, fantastiskt inspirerande och användbar
Boken Kalas: Från dop till disco av Elsa Falk och Charlotte Sivert, med beskrivning på pinjata
Boken Sy barnens utklädningskläder av Anna Karlström, låter hur sjuttiotalskt som helst, men den är suveränt inspirerande med enkla modeller som är lätta att göra, barnen älskar det vi hittills sytt (leopard, prinsessa, cowboy)

Gå till gästboken

Copyright Ulf och Lena Wesström 2008