Julen är varm och skön. Kanske har det med stigande ålder att göra, men Lena har gått från att absolut inte vara nåt julfreak, till att nu uppleva en tilltagande svaghet för både pyssel och pynt. Vi njuter, alla i familjen, av att ha fullt med adventsljusstakar, stjärnor och slingor i huset och omkring det, lysande dagar och nätter i ända. Har också kompletterat alltmer med kransar, band och tomtar och har i år tillverkat flera nya dekokrationer med barnen och själv om nätterna.

Till första advent kommer ljusstakar och pikerade fönsterpepparkakor upp. Kring fjärde advent kommer gran och tomtar också. Vi har ingen stor tomtesamling, har inte köpt en enda tomte, men det kommer hem en och annan från dagis och skola och även från andra håll och till jul kryper de fram ur vrårna.

Julen har de senaste åren firats i skiftande konstellationer. I år hade vi den lugnaste julen på länge och det var väldigt skönt. Lagom med människor, lagom med aktiviteter (dvs nästan inga) och lagom med julklappar (tycker vi föräldrar). Det har frigjort tid att sitta vid datorn och sortera, välja och behandla ett antal bilder som nu visas på den här sidan. God fortsättning på det nya året!

  
Till första advent köper vi stora pepparkakshjärtan med färdiga hål i. Pikeringen är en baggis med den fiffiga squeezeflaskan, det är bara att rita och skriva nästan hur man vill.

  
Sedan upp med vita sidenband, sparade i lådan i färdiga längder, färdigknutna och allt. Tillsammans med julstjärnor och adventsljusstakar sätter de kökets adventsstämning. I andra köksfönstret hänger kanelstång och torkade apelsinskivor.

  
I varje rum finns någon ljusstake, stjärna eller slinga i fönstret. I Esters rum består slingan av lysande änglar. På golvet hos farmor och farfar står ett betongfat med mossa, blåbärsris, hyacinter, platta stenar och en ljusslinga.

  
Ofast är vi ena riktiga slarv-puttar med krukväxter och sånt, men just till jul är det ju vädligt trevligt när det blommar och ger färg och doft. Ingen julblomma är mäktigare än en präktigt utslagen amaryllis. 

  
De vita hyacinterna i glas i köksfönstret kommer upp till första advent, blommar ut och ersätts av nya till jul och kanske ytterligare en gång efter nyår. De rosa hyacinterna fick Lena som frökenblomma av Elvira på Lillträffen.

  
Av Ekeby baptistförsamling fick Lena en helt bedårande intensivröd orkidé med glittrande röd fågel och handgjort kort. Mamma Gun hade med sig en prunkande vit brudorkidé (Phalaenopsis) ackompanjerad av enris, röda äpplen och fina band. Även svärmor Britt hade köpt en vit brudorkidé!

  
I år torkades skivor av apelsin och äpple i ugnen och spred en sagolik doft. Nötter, mandel, kottar, kanelstång och stjärnanis var redan torra. Blandingen av dessa fyller nu skålar och ljusstakar lite varstans i huset. Lingongummorna köptes i augusti på Larsmäss i Järnboås.

   
Lena har letat i flera år efter en bra krubba med figurer som är både fina och lektåliga - vi saknar fortfarande en. Men farmor har en fin krubba, även om man måste vara försiktig med figurerna. Farmos och farfars peldosa med Bjällerklang och skridskoåkande snögubbe och tomte har fascinerat ända sedan Noa var en liten knatte.

Men tomte som sjunger och dansar har vi. Rocking Santa har glatt många små och stora barn genom åren och håller än, även om gamla farbror börjar få lite svårt att lyfta armarna i dansen.

   
Snälla farbror Uno från Östergötland brukar göra en grön krans till dörren åt oss. Ibland har den hängt alldeles naturell. I år har den fått kanelstång, torkad apelsin, glittermålade kottar och ett rött band. Åtminstone tidvis har vi år dessutom haft tillräckligt med snö för att komma i adventsstämning även utomhus .

  
Tidig december innebär söndagsskolfest och avslutning för barnkörerna i Betelkyrkan. Fullt hus, julmusikal med söndagsskola och barnkörer, dans, barnvälsignelse, luciatåg, varmkorv och lussefika samt tomte som delar ut kalaspåsar. I år skippades ringdansen, men det gick bra ändå...

  
Tove, Staffan, Ester, farfar, Hanna och Josef ska också firas i december, Ester den här gången i prinsessformat, som det anstår en femårig prinsessa som hon. Noa firade Lucia med Wallerska skolan i Mariakyrkan utan föräldrar och syskon, men vi var med allihop både på Arons avdelning Kannan och på Esters avdelning Blomman, där Ester för första gången läste vers. "När andra ljuset brinner, är snart Lucia här. Hon bjuder oss på kakor och bud om julen bär." Stort tack till Ullis, som fotade för vår räkning när vår kamera hade driftstopp!

Inga riktiga julkort gjordes i år, men ett elektroniskt sådant digitalscrappades och mejlades alldeles innan jul, tillsammans med en julhälsning, som kan läsas här. Klicka på bilden om du vill se den i större format och högre upplösning. Hälsningen är till dig!

  
Granen köptes i år utanför ICA Eko och aldrig har vi haft en snyggare helt vanlig rödgran - vanlig, fast ovanligt fin. Tät och jämn och mörkgrön. Dricker en halvliter per halvdygn! Missar man att vattna så den torkar ut nedtill, måste man skruva loss den från foten, lyfta upp den tillräckligt länge för att någon ska kunna såga ett nytt snitt nedtill så den kan dricka igen och sedan skruva tillbaka den i foten och försöka komma ihåg att vattna bättre i fortsättningen. Det har hänt. Ester och Aron drog hem den i skrindan. Efter ett par dagars acklimatisering i garaget var det äntligen dags att klä den dan före dan före dan. Noa plockar fram sitt favoritpynt: glittriga guldstjärnor.

  
Ester, lättklädd som vanligt, men med sitt känsliga prinsesskinn gäller det att ha handskar som skydd för de vassa barren. Aron deltar i granklädandet med största allvar och full koncentration. Lena var dessvärre inte snabb nog att fixa schyssta kamarainställningar.

  
Inte en glaskula i granen på flera år. Istället änglar, kransar, hjärtan och allt möjligt i olika färg, form och material, fast inom en klassisk julfärgskala - inget trendigt lila och orange här. Det är inget märkvärdigt och ingen dyr design - det mesta i lådorna kommer från IKEA eller Åhléns, men ändå utvalt med viss omsorg, lite åt gången. Änglar i trä och i halm hör förstås julen till.

  
Guld och glitter - en oemotståndlig kombination till jul. Noas favorit är den knubbiga stjärnan och Lenas favorit den trassliga mässingstrådsbollen, båda med multifärgat glitter.

  
Gammaldags kula med bokmärke och sidenband och en luden, härligt vit sak, nästan som inkorrekt (men vacker!) minkpäls.

  
Bulligt rött filthjärta och en miljard varianter av halmslöjd.

  
I år har vi tillverkat flera nya grejer att höja julstämningen med. Redan i oktober plockades nyfallna, fina tallkottar, otrampade och utan en massa smuts. Missade man det, kan man köpa sex stycken för tretton kronor på Panduro! Tala om skogens bruna guld. Måla lite med vit, tjock, härlig hobbyfärg och så på med vitt diamantglitter - nu har det snöat på dem! Med en stor eller liten bit röd filt blir kotten till en enkel tomte med luvan neddragen. Detta projekt blev Lenas definitiva avtryckare för att äntligen skaffa en egen limpistol - vilket visade sig vara en tämligen blygsam investering på 39 kr. Smidigaste sättet att få fast tråden på kotten på ett hållbart och snabbt sätt. Dessa kottar blev höstens julpyssel på Lillträffen (öppna förskolan på Lenas jobb i Ekeby).

  
  
Hemma målade Lena och barnen hjärtan, snöflingor och stjärnor med glitter i matchande färger.

  
Lena gjorde prismor av försilvrad, tunnare och grövre koppartråd och pärlor av muranoglas och bergskristall. Ska nog göra några att hänga i svärmors ljuskrona också. När Ester fyllde fem fick hon en låda med polkagriskäppar som passar perfekt i vår gran. Barnen är mycket sugna på julgransplundring...

  
  
På adventsmys hemma hos Näslunds gjorde vi strutar av lyxigt, dubbelsidigt tjockpapper och fina band och äkta spetsar. På julaftonsmorgonen var strutarna fyllda med tomteskum! Vad sägs om alla tiders tätaste, jämnaste, snyggaste gran? Det lär bli jobbigt att leta efter nästa års efterföljare.

  
Om man ska gå bort i december, kan man göra fina vinterpaket utan att födelsedagsbarnet behöver få julpapper på sina presenter. Men när det är julavslutning på Lillträffen i Ekeby är det fritt fram med juldekorationer! Den här gången fick barnen en fin liten bok om Jesusbarnet som den bästa julklappen, med handgjord julklappsadress, förstås.

  
Julklapparna köpte vi i stort sett på en enda eftermiddag. Vi har i ett par år gjort ett extremt uppskattat "julklappsbyte" med vänfamljen Jägergård. Då viker båda familjerna två vardagsför- eller eftermiddagar inte alltför långt in i december. Först har ena föräldraparet hand om alla barn, medan de andra föräldrarna gör gemensam sak för att pricka av sin julklappslista, sedan tvärt om. Har man då förberett sig järnet med exakt lista över vilka butiker man ska till och vad som ska skaffas till var och en, då har man gjort sitt julklappsrace på ett par, tre timmar. När man hamnar i valsituationer kan man då dividera och resonera på plats bums, utan att hålla på och ringa och försöka beskriva och vela och ha sig. Ursmidigt! Och kul att gå tillsammans när man gör det också.

Fast julklapparna till mormor&morfar och farmor&farfar tog lika lång tid att fixa som till alla andra tillsammans. Vi åkte till Per Johansson på ProCard i Odensbacken som la en och en halv timme på våra ungar i sin häftiga studio. Sedan var det bara att försöka välja ut en bild av varje unge bland totalt 181 bilder... Svårast var att välja bort. Kolla här, skapligt malliga föräldrar! Per är kungligt bra. Så kompletterades julklappshögen med en mängd klappar som barnen själva gjort och slagit in på dagis och skola till sina föräldrar och syskon. Rart! Julklappar till och från kusinerna delades ut på lördagen hemma hos farmor och farfar.

En söndag samlades de friska delarna av Wesströmsklanen hos Britt och Janne för att baka vita pepparkakor. Varsin stor låda fick vi med oss, men röda karamellfärgen var typ slut i hela Örebro län.

  
Kvällen den tjugotredje var alla fyra adventsljusen tända och röda julljuset nedbrunnet till nummer 23. Tre strumpor upphängda av lika många förväntansfulla barn, som var lagom spattiga vid nattningen. I morgon dopparedan!

  
Ett par gånger under natten frågades det om det var morgon och om tomten lämnat något i strumpan. Klockan sju vittjades tre strumpor på varsin morgonklapp avsedd att underhålla något under dagen. Aron kontrollerar konsistens och hållfasthet på sin "åsna" (häst). Noa började genast bygga på sin mechanobil och Ester och Aron pärlade med Esters blanka pärlor på riktig smyckeswire. Frukost åts vid julpyntat köksbord, ackompanjerat av änglaspel - lika fint som efter ett tag irriterande.

  
Halv tio samlades en flock med vänner på gatan för gemensam traditionsenlig promenad i pudersnön till Mikaelskyrkan för samling kring krubban. För allra första gången kom vi i tillräckligt god tid för att det fortfarande skulle finnas kvar träfigurer att välja på till krubban - tidigare har det bara varit brickan med övriga småfår kvar när vi kommit inflåsande alldeles före tio. Ester fick värsta stora träfåret! Klänningen är hemsydd, födelsedagspresent från farmor.

I vimlet i Mikaelskyrkan träffar vi grannar och goda vänner från dagis, skola och även mera långväga. Efter samlingen blir det lussekatt, pepparkaka och pinnedricka (eller kaffe eller te, men det är man i allmänhet för varm för att dricka).

  
När vi kom hem från Mikaelskyrkan hade mormor och morfar anlänt från Norrköping och satt igång med maten. Vi hade fått en jättefin julskinka från Tjurskallens gårdsslakteri nära Järnboås. Uffe blötlade och kokade den och Lena bytte kokvatten efter halva tiden och stoppade kokningen redan vid sjuttio grader eftersom hon gillar saftig, inte alltför salt skinka. Med noggrann hand trimmades svål och fett bort till förmån för griljering, och så skjuts in i ugnen. Perfekt, gyllene skinka, bara två minuter till, timer på. Hela familjen ut i köket och stimma runt. Börja med Jansson. Det tar sin lilla tid att strimla och fräsa lök och skala och skära ett och ett halvt kilo potatis. På med ansjovis och grädde och... Men, vad är det som är i ugnen? VAD I...!!! Lena skrek rakt ut och slet ut en svartnad skinka som nu stått inne i snarare fyrtio än två extra minuter. Ned i en hink med tätt lock bums ut på altan - efter uppmätt temperatur på 79 grader. Det var den saftigheten. Trösterikt nog visade det sig att det faktiskt gick att äta skinkan trots allt - efter att man kretat bort den förkolnade ryggåsen som hindrade kniven att gå igenom köttet. Tur att det faktiskt finns några som föredrar torrare skinkor. Lena är tacksam att vi inte behövde kasta hela härligheten... Till skinkan mildaste Korvgubbens finsenap och Apotekets starkare senap. Den stuvade taggsvampen på ugnsomeletten plockades av Gun och Lasse i höstas.

  
På eftermiddagen kom farmor och farfar från Uffes storebror Per med familj i Karlskoga. Då var efterrättsbordet dukat med chokladpudding, ostkaka, vispgrädde, hallonsylt, julkakor, kaffe och julmust. På gottebordet fanns kompletterande frukt, ischoklad, chokladkonfekt, russin, nötter, mandel, fikon, pikerade pepparkakor och skumtomtar för att hålla blodsockret högt och jämnt under hela julklappsutdelningen.

   
Innan julklappsutdelningen läses julevangeliet, i år i form av boken "Den bästa julklappen" - rar och trevligt skriven med fina bilder.

     
Redan innan Noa sett filmen Wall-E, önskade han sig en sådan figur (en skräpplockande robot i efter-katastrofen-miljö). När vi sett filmen hos extrasyster Hanna några dagar innan jul, minskade inte längtan, det är ju en helsympatisk snubbe. Det blev årets paradpresent från föräldrarna till Noa, och uttrycket när julklappen öppnades säger att den träffade rätt. Wall-E har följt Noa sedan dess, till övrigas stundvisa vansinne (Wall-Es rörelser in och ut med olika "kroppsdelar" är inte ett dugg ljuddämpade). Ester bosatte sig i sin sjuksköterskemundering som mormor sytt, och behandlade alla med kända och okända krämpor. "Ni två, om ni är sjuka, kan ni sätta er i väntrummet, jag kommer strax!" Arons topp-julklapp från föräldrarna var en meckbar Rorri Racerbil som också var en fullträff.

Mycket nöjda somnade familjen Wesström (och mormor och morfar) på julaftonskvällen, inte en enda gick på julnattsmässa. När vi vaknade på juldagen var det även försent för julotta. Hoppsan.

  
Istället har vi softat, lekt med våra julklappar, lekt lite med kompisar, tjafsat en del, kört SingStar med Näslunds tills Aron grät och höll för öronen, gjort en entimmes räd på rean och ätit julmat tills den växer ut ur öronen och därför på annandagskvällen ätit hämtpizza (aldrig har den väl smakat bättre!).

På lördagen firades jul med storfamiljen Wesström, där alla bröder med famlijer samlades hos farmor och farfar, och kusinerna fick äntligen byta julklappar med varandra. Ester och kusin Malin beundrar prinsesspegeln med rosa svandun som Ester fått av kusin Evelin. 

  
Vi hälsade på hos Albin, Linus, Marie och Kenneth som flyttat till Tjottahejti (stavas visst "Klockhammar"). Aron hade mjuka Bombi i knät och vi försökte tappert hjälpa värdarna med deras eländiga julpussel med oräkneliga maskrosor och grässtrån. Himlen blev i alla fall klar.

Tredje januari fyller Thea år och firades även hon med prinsesskalas. Prinsessan Ester slog på stort och trippade iväg sminkad.

  
Det föll lite snö, så det gick faktiskt att åka lite i Gläntans backe som måste ha stans snyggaste bakgrund med sina bautaträd och solnedgångshimmel.

  
En megapopulär snöbräda, en julklappssnow racer och ett sprillans nytt tefat räckte inte för att hålla humöret uppe, däremot var det alldeles tillräckligt för att framkalla konkurrens och tårar. Matsäcken fick tas hem och inmundigas i köket, men vid det laget hade humöret stigit med kroppsvärmen.

  
I Ekeby-Almby finns isbana, pulkabacke, grillplats och vänner på ett och samma ställe. En gruvlig kyla, hal is och en rejäl lårkaka i backen satte samtliga manliga familjemedlemmars humör på grymma prov, men inne i värmen hos Isacsons serverades mumsig pizza med och utan oliver, och samtliga femton närvarande hade en skön och trevlig kväll.

  
Uffe köpte gips och gjutformar och gjorde monster med barnen. Blanda, gjuta, torka, fila bort ojämnheter, grundmåla, dekormåla, lacka, klistra fast magnet på baksidan. Voilà! Åtta sköna monster, alla utom ett helt och hållet målade av barna Wesström.

  
Sinnrika detaljer målades med enorm precission och uthållighet.

  
Aron grundmålade ett av sina monster rött och Ester hjälpte honom att måla dekor. Noa grundmålade också i rött, och fortsatte sedan med dekoren.

     
Lena hade skaffat stora tomrullar och köpt getskinn (Ester, vid blötläggningen: Bläääh, ta bort den där geten! Gulp!). Dessa utgjorde grunden för tre dånande trummor som tillverkades med stor kreativitet och imponerande uthållighet under en hel jullovsdag. Alla fick själva välja färg och motiv och målade sedan efter förmåga, med assistans efter önskemål. Aron målade sin trumma kolsvart alldeles själv och önskade få flygplan, bil, båt, gubbar, hjärta och en blomma på. Ester målade sin trumma röd med blommor, hjärtan och blixtar och fick hjälp med några prinsesskronor därtill. Noa målade sin trumma grön med blixtar, fireflames och bokstäverna NY (som i New York Rangers) med konturer i kontrastfärg.

     
Många moment och mycket väntan blev det medan färglagren skulle torka och skinnen blötläggas och halvtorkas och sedan heltorka, men uj, vilken spelglädje! Återstår att fixa kantband över häftklamrarna.

  
På kvällen vibrerade hela huset av tinnitus. Dånar det inte tillräckligt, kan man sticka in huvudet inuti själva trumman. Då hörs det definitivt.

  
En friluftsdag vid Fåsjön blev det. Inte världsmycket snö, men tillräckligt för att ha kul.

  
Barn i alla åldrar åkte i backen. Vissa snöstridigheter uppstod också.

  
Och så grillades korv, förstås, och dracks varm choklad. Mums!

     
Inte vid ett enda luciatåg har Aron velat klä sig i tomtedräkt, men på trettondagen åkte den på helt spontant. Även syskonen blev inspirerade och klämde in sig i densamma.

Storebror hjälper lillasyster att knyta.

  
Ett par dagar innan Tjugondag knut fyller Lena år. Hon hade varit borta på konferens i några dagar, men kom hem just på födelsedagen och firades av man, barn och föräldrar med bl a finfint kamerastativ (Manfrotto 785B) och kalasmat.

  
Mormor och barnen hade bakat smarrig apelsintårta och hittat födelsedagsflaggan. En riktig födelsedag, alltså.

Ingen orkade med att ha något större födelsedagskalas efter Lenas bortavaro och allmänt snorande i huset, men tre dagar senare är det Tjugondag Knut och julen ska ut. Först lite dans: "Små grodorna, små grodorna är lustiga att se."

  
Äntligen dags att få äta upp polkagriskäpparna! Fröken hudkänslig plockade ned dem med handskar. Dessvärre gillade nästan ingen minderårig pepparmint när det väl kom till kritan, men nu behöver man inte gå och sukta och tjata om just det i alla fall. Ned med resten av figurerna i sina askar (inte riktigt lika roligt som att hänga upp dem), sist toppstjärnan och ljusen, och så skjuts! ut med själva granen. Fortfarande med barren kvar, lika gröna och sköna som vid fjärde advent. Det var den julen.

Nu återstår endast att stuva ned det sista i lådorna och trycka in alltihop på vinden igen till nästa gång. Det är ganska skönt när julen monteras ned, var tid har sin tjusning. Nu ser vi fram emot tulpaner och semlor!

Gå till Gästboken

Copyright Ulf och Lena Wesström 2008-2009