Friskis & Svettis – min inspiratör till motion sedan Stockholmstiden. Kombinationen att kunna komma till träningen osminkad och att få ta i tills man nästan kräks passar mig som foten i pottan. Som mest var det två-tre pass i veckan och rutor på magen och en gång var jag antagen till jympaledarutbildning, men Noa anmälde sin ankomst och ledarutbildningen blev skjuten på framtiden. Jag tvivlar på att jympaledarskap nånsin kan bli verklighet för min del, men jag har nu åter i alla fall börjat beträda jympagolvet, efter sex och ett halvt år med ytterst sporadisk träning, och är mycket lycklig över det. Det är en fröjd att känna att kroppen orkar – både muskler och flås – och jag njuter när det stramar lite av träningsvärk.

Drömmen om svenska klassikern är inte död, men logiken säger att det lär dröja innan jag kan få loss så mycket träningstid som krävs för att genomföra den. Tills andra tider råder håller jag tillgodo med jympa någon gång i veckan och möjligen något pass på gymmet. Att hålla jämna steg med tre ungar ger också viss motion! 

Copyright Ulf och Lena Wesström 2008