I januari 2007 köpte vi en Canon PowerShot G7, som vi (mest jag) knäppt mer än 10 000 bilder per år med. Några av dem kan ses här. Hanteringen av dessa ofantliga mängder fotomaterial är terapeutisk men också stressande och i stort sett helt i min hand. Men eftersom även barnen är förtjusta i de fysiska albumen som skapas, fortsätter jag, om än oerhört ryckvis. Insåg lite snopen, men också lättad, att G7 (till skillnad från sina både äldre och yngre systrar i G-serien) saknar raw-format. Då slipper jag ta ställning till det och kan istället berömma mig av att åtminstone inte vara SÅ nördig att jag håller på med raw. jpg går utmärkt, jag eftermeckar ändå nästan ingenting med bilderna, i princip bara lite röda pupiller och beskärning. Men trots avsaknande av raw-format, utsågs den till Europas bästa avancerade kompaktkamera 2007-2008, så jag är fantastiskt nöjd och saknar sällan en stor systemkamera. Jag är helt nöjd med att man, om man nu prompt skulle vilja, kan byta objektiv (och då kan jag använda mina Canonlinser jag har kvar till min analoga systemkamera) och sätta på en extern blixt i blixtskon.

Två år efter köpet var jag fortfarande lika nöjd med den mycket noggrant utvalda G7an. När den kraschade i golvet och tvärdog på väg till luciafirandet, och med hela julen framför, gjorde vi en snabbrekning och skaffade därefter snabbt en ny storasyster: Canon PowerShot G9. Här skriver Lets Go Digital om G9. Det har nu också kommit en G10, men den har annat batteri, så därför valde vi ändå att köpa G9, som då också låg lägre i pris. Det visade sig nämligen att det var mycket prisvärt att få G7an lagad, så nu har vi två fullgoda kameror med tre batterier och tre bra minneskort. Vi är helnöjda och kamerabytet gav ny fart åt relationen till den kära apparaten och jag har nu bekantat mig betydligt bättre med olika funktioner, vilket förbättrat ljus, färg och kvalité på bilderna. Jag har också det senaste året spänt av betydligt när det gäller bildhanteringen och gör den nu mycket effektivare och inte lika nördigt noggrant och det känns mycket befriande. Dock har jag inte framkallat en enda bild sedan Aron föddes (i maj fyller han tre), men en hel del har i alla fall kommit upp här på wesstrom.se under vägen.

Till jul och till min födelsedag i januari fick jag av min käre make tre fina tillbehör: ett bordsstativ, ett ultralätt fullstort Manfrottostativ (785B) och en lika enkel som genialisk ministudio med halgogenlampor för produktfotografering. Det blev en hel del lek med den nya utrustningen på jullovet, men sedan har andra vedermödor kommit emellan. Noas Wall-E fastnade i alla fall på bild i ministudion med bordsstativ. Inte så pjåkigt.

Om mitt fotograferande även före januari 2002 (när vi köpte vår första riktigt bra digitalkamera) hade varit digitalt, hade det funnits arkivbilder här på wesstrom.se, men med tanke på (o-)ordningen i vårt hem, är det uteslutet. Du får komma hem till oss och titta istället, den dagen som jag samlar ihop och scannar sådant material ligger inte nära. 

Gå till gästboken

Copyright Ulf och Lena Wesström 2008-2009