Fram till i november 2007 var jag både ointresserad av bloggvärlden och okunnig om den. Sporadiskt följde jag svägerskan Marinas blogg om sin hund Tindra och så småningom också om huset hon och Tobias köpte och nu har totalrenoverat (jag menar total - de har till och med målat inuti klädkammaren!) och dottern Evelin som föddes i oktober 2007. Så registrerade Marina domänen wesstrom.se på ett hotell med plats för webbplats och en massa bloggar och så var det kört. Min man Uffe la kvickt upp en gemensam webbsida för hela familjen Wesström och bloggen PappaUlf (som han nu avslutat) och jag var inte sen att hänga på med min egen blogg Lenas värld. Däremot var jag trög på att kliva in i matchen mera ordentligt. Jag skrev lite då och då och följde Marinas, Uffes och så småningom också Tobias bloggar.

Först en bra bit in i januari kvicknade jag till och började se mig omkring på andra bloggar och världen blev i och med det både större och samtidigt mindre. Större på det viset att jag snabbt och lätt kan få veta en massa mera värdefullt och onödigt genom bloggarna. Mindre på det viset att så mycket som händer runtomkring nu kan komma så nära, rakt in i soffan med bara några klick. Nu får jag alla möjliga rapporter om nästäppor, stompabak och scrappande och kan också kika på helt okända människors scrapsidor och lösningar på alla möjliga bekymmer.

Nu har jag en liten samling bloggar jag följer mer eller mindre regelbundet, och andra som jag glider in på då och då. Jag har ännu inte blivit något kommentarsfreak, men jag lämnar ibland små avtryck och det är onekligen roligt när det syns spår även på Lenas värld. Extra festligt att hitta vårt eget familjerecept på stompa på en blogg som tillhör någon jag inte känner - det landade där via bloggen som hör till goda vännen som också är god vän till denna andra bloggare. Sådär länkas världen samman via servrarna. Eller som doktorn sa: Det sitter ihop från truten till rumpan. Ett stomparecept flyger ut och sprids ut över världen. Mums. Det kunde vara betydligt sämre.

Ett störmoment är att jag nu insett att bloggleverantören vi har i familjen har flera brister. Jag är helnöjd med den snygga adressen som inte bär spår av någon annan än oss själva. Men det är ofta jag gärna skulle vilja tagga ett och samma inlägg med flera etiketter. Det är ju inte ovanligt att ungarna, hemmameck och vardag sammanfaller i en och samma händelse. Fast hos oss måste man välja ett. Man kan inte heller lägga in bilder som syns i kanten hela tiden, utan bara i inläggen. Och inte kan man lägga in länkar i kommentarerna, t ex kommenterarens egen blogg. Allt detta kan man på blogspot.com! Tekniskt skulle man kunna skapa en blogg på blogspot och sedan peka från den egna domänen så man får ha kvar sin snygga adress. Fast nu har jag ju fäst mig vid innehållet jag hittills lagt upp och skulle vilja ha med mig det (och förekommande kommentarer) vid en eventuell flytt. Hu, så besvärligt. Men säg den perfekta värld som är inom räckhåll för dödliga. En brist som blogspot har är att de har en usel hjälpfunktion när det kommer till mera avancerade spörsmål, obefintlig support och en annan koko grej är att tidsangivelsen antagligen stämmer med nån tidszon i USA, inte svensk. Vårt webbhotell har faktiskt livechatsupport dygnet runt, på dagtid till och med på svenska. Ett annat alternativ skulle vara att själv, manuellt bygga en helt egen blogg och ligga kvar på vårt hotell. Fast det räcker inte mina simpla kunskaper till och jag är rädd att min snälle make inte vågar sig på något sådant projekt - för vem skulle vilja vara i händerna på någon som hela tiden skulle komma på nya saker som kräver nya lösningar? Suck. Tur att världen fortsätter snurra ändå.

I mitten av februari fick maken Uffe nog av bloggandet och stängde resolut sin blogg och rensade bort alla inlägg. Strax därefter åkte jag på sportlovsläger i elva dagar och valde att inte blogga under tiden - även om jag var uppkopplad varje dag och kunde ha bloggat om jag velat. Det gick alldeles utmärkt. Istället träffade jag verkliga människor, pratade, åt, skrattade, gjorde fina kort med tonåringar och fantastiska tårtor med barn och blev gripen av många intensiva möten med människor på väg. Jag tror det är så det får bli ett tag framöver: Jag lämnar bloggandet i standby-läge till förmån för real life. Det har varit en rolig resa, tack till er som hängde med! Nu får mitt ego söka andra former för att exponeras. Det blir inga drastiska åtgärder som att stänga ned bloggen, jag har trots allt fäst mig vid den, och kanske blir det någon fortsättning om suget kommer tillbaka. Tillsvidare får webbplatsen vara mitt fönster ut mot nätet, där jag kartlägger delar av min värld. Eventuella nyheter kommer att synas på förstasidan. Och, som sagt, jag räknar med att fortsätta vandra på jordens yta och hoppas vi kan ses live! Be careful out there...

Här är några bloggar jag ändå gärna går in på:
- Marinas blogg, min svägerska Marina som tryckte på knappen som startade hela webbochbloggapparaten i mitt liv
- Malin Mitt i Livet, Malin som har ren så vacker blogg från slätten
- Hanna Welin-Grabö, käraste extradotter, numera snarare extrasyster Hanna

Copyright Ulf och Lena Wesström 2008