Svenska Baptistsamfundet – trossamfundet som sysselsatt mig på heltid sedan jag tog studenten 1992 (Spanien 1992-1993, THS 1993-, SBUF 1994-2000, Betelkyrkan 2000-2005, Baptisternas Svealandsdistrikt 2006-2009, Betania 2009), utbildat mig (THS 1993-), tagit upp mig i sin pastorskår och gett mig vigselrätt (2004) och därtill sänt mig med stipendium till Indien där jag träffade min man Uffe (1998). Baptiströrelsens betydelse i mitt liv är omätbar.

Lycklig och stolt över att vara pastor och en del av Baptistsamfundets pastorskår. Lite darrande inför storheten i det och bävande inför ansvaret. Ibland förlägen när det verkar som om det inte spelar någon roll vad vi gör i kyrkan, att verksamheten ibland mest verkar vara till för inbördes beundran och lämnar verkligheten utanför därhän. Ofta frustrerad över hur saker och ting är, eller kanske ännu mer inte är. Karin, Sören och Larsåke har på sina respektive vis direktast (!) av alla banat min väg till egen pastorskrage. Just nu med en mycket öppen framtid med några månaders deltidstjänst under höstterminen 2009 i Betania sedan jag sagt upp mig från Baptisternas Svealandsdistrikt.

Höll i april 2008 ett bibelstudium om "Kallelsen" på Kallelsedagarna som Svenska Baptisternas Ungdomsförbund, Svenska Baptistsamfundet, Svenska Missionkyrkan, och Svenska Missionskyrkans Ungdom hade på Teologiska Högskolan Stockholm och Betel Folkhögskola. Efter en oerhörd vånda inför studiet (vad kan man egentligen säga om kallelsen när man själv är kluven?), tog jag mig i kragen, bestämde mig för att vara uppriktig och levererade det sannaste jag kunde. Gensvaret var fantastiskt och värmde mig på djupet och vände faktiskt en hel vårs motvind till medvind.

Fick förra våren predika på Göteborgsmötet - gemensam storkonferens på Svenska Mässan i Göteborg för Metodistkyrkan i Sverige, Svenska Baptistsamfundet, Svenska Missionskyrkan, Metodistkyrkans Ungdomsförbund, Svenska Baptisternas Ungdomsförbund, Svenska Missionskyrkans Ungdomsförbund och equmenia. Jag fick predika i öppningsgudstjänsten med tusentals gudstjänstdeltagare. Man baxnar. En uppmuntran och utmaning som heter duga. Jag hade förberett mig ungefär som vanligt när man ska predika: Läst på, rekat, bett, funderat, pratat med kolleger och vänner, skrivit och skrivit om, provpredikat för maken... Fast mycket, mycket mera och noggrannare. Responsen på predikan var något jag aldrig tidigare varit med om maken till, så överväldigande positiv och varm från människor jag kände och inte kände. Det började med applåd efter predikan (hur svarar man på det?) och sedan bar mig människors uppmuntran genom hela konferensen. Var också med i presidiet för equmenias riksstämma som vice ordförande och det var en ny erfarenhet. Mycket i uppgiften var sådant jag är van vid, men just det här sammanhanget och arbetssättet för ett presidium var nytt och spännande och jag fick lära mig mycket och försökte bidra till att sätta en atmosfär som både tillåter olikheter och binder samman sådant människor har gemensamt.

Nu siktar vi på en gemensam framtid där de samfund som arrangerade konferensen bygger något nytt tilslammans, ungdomsförbunden är på god väg. Jag skulle vara stolt att vara baptist i en större gemenskap!

Copyright Ulf och Lena Wesström 2008-2009