I glittrande december, bland pepparkakor och adventsljus, firades Esters femårsdag. När kan ett prinsesstema passa bättre? Tonen slogs an tidigt under hösten och små inköp har gjorts då och då av bl a prinsesskronesigill och rosa och guldfärgad organza på extrapris.

Inbjudan gick i guld och rosa, men även blått, i ett försök att inkludera även dem som inte tilltalas så mycket av rosa och prinsessor. 

  
Kortet skrevs ut dubbelsidigt på tjockt, blankt papper och veks på tre. Utanpå kortet ett band av rosa eller guldfärgad (här upprätthålls könsfördelningen!) organza och så ett guldsigill med prinsesskrona som smäckte ihop härligheten. Sigill-lack för limpistol är en otrolig hit för oss som inte klarar av att hantera klassisk lackstång. Återstår att öva på att fota blank skirhet utan att den blänker bländande...

  
Pinjata ska det vara. Planerna på drake övergavs, det verkade för jobbigt att göra öron och svans. Prinsessan ville gärna ha en "prinsesspinjata" med ansikte och hår. Modern föreslog att vi skulle måla prinsesskronor på istället - det är ju inget vidare trevligt att slå på en prinsessa. Storebror gjorde genast kopplingen modern hoppades inte skulle göras, och sa: "Jag tycker inte man ska slå på tigrar heller". Sant! I fortsättningen blir det inga pinjator som föreställer djur eller människor. Prinsesskronor i knallrosa och guld får man slå på.

  
En tämligen blygsam mängd godis lades i små gladprickiga papperspåsar (hur länge har de sett ut så?) som tillsammans med en silvrig ring med "ädelsten" stoppades i rosa och guldiga organzapåsar med guldsnodd och namntag. Tanken var att godiset inte skulle smeta ned tyget, men effekten blev istället att det nu fanns två påsar att tappa bort och blanda ihop.

  
Pepparkakor pikerades med bl a samtliga kalasdeltagares initialer. Ost- och skinksandwich trycktes ut med pepparkaksmått. Kanterna räckte till både kvällsmacka och frukost.

   
Tårtan var ett flerstegsexperiment. Skulle modellen fungera? Hur får man Barbie att hålla balansen i en egentligen för låg tårta? (Svar: böj benen så mycket det går och ställ henne i en vas lagom stor för sockerkaksformshålet.) Och hur uppför sig glutenfritt mjöl i en sån här skepnad? Alla måste kunna äta av tårtan! För säkerhets skull gjordes en testtårta några dagar innan. Det gick!

  
På födelsedagsmorgonen uppvaktades femåringen på sängen med närmaste familjens presenter. Bl a en rosa Buff med Hello Kitty har använts flitigt. Bröderna fick också varsin "kompispresent".

  
Äntligen fick modern överlämna trollstaven som är projekterad sedan månader tillbaka, tillverkad med största omsorg, och därefter förvarad i en garderob fram till födelsedagen. Som väntat är tillverkaren mer förtjust i den än mottagaren, men en del har i alla fall blivit trollat. Till prinsesskittet hörde också halsband, armband och en ring - allt i äkta silver med rosa stenar, men ringen har redan kommit bort på dagis.

  
Så droppade gästerna in. Så många prinsessor och riddare har vi aldrig tidigare sett i huset! Det blev totalt fjorton barn, ingen lämnade återbud. Fjorton är fyra mer än vårt ideal, men det plockade liksom på efterhand så listan fick utökas under vägen. Och det gick fantastiskt bra. Trångt i hallen, men barnen skötte sig kanon och alla verkade hitta något de gillade att göra. För några var det en höjdare att få gå loss på storebror Noas stora smålegolåda i hans rum, och den aktiviteten störde ju ingen.

  
Kvällen innan kalaset hittade mamman balklänningen hon sydde till studenten 1992. Varför inte bjuda till och klämma in sig i en hallonröd, äkta tidigt nittiotalsbakelse med puffärmar och tyll? Är det prinsesskalas så är det! Magpartiet var inte rynkigt på tvären 1992 - nu gick det nätt och jämnt att dra upp dragkedjan. Födelsedagsbarnet hade en betydligt bekvämare dräkt i blank velour, och så läppstift, förstås. Volanger och spets ackompanjerades av riddare med svärd och sköldar.

     
I vardagsrummet tillverkade de som ville prinsess- och riddartillbehör. Vi hade provgjort några modeller och klippt sköldvirke så fingrarna domnade.

  
Sätt fina pärlor på en glittrig piprensare och böj till valfri form.

  
Stick ned i sugrör och på med guldsnöre, locka och strimla. Hokus pokus filiokus!

  
Skölden målades och pimpades med paljetter och ädelstenar.

  
Kronorna hade vi inte klippt, utan köpt färdiga baskronor i olika modeller, och så på med snygga paljetter och ädelstenar. Klart!

Det tar en stund innan alla har slagit sin femma med tärningen och överlämnat sin present och födelsedagsbarnet har öppnat och förevisat densamma samt tackat för den. Lite väl krånglig procedur, men barnen tycker det är spännande, så det får ta sin tid.

  
Vi hade proppat puffat ris i ballonger och pumpat för glatta livet för att födelsedagsbarnet skulle få en salut värdig en prinsessa. Vi dukade och dekorerade med bl a rosa sockerhjärtan, en risfylld ballong på varje plats och en liten partyflagga bredvid för saluten, samt en pepparkaka med varje barns initial. (Ja, ja, flickorna fick rosa servetter med disneyprinsessor och pojkarna fick blå med krokodiler. Detta var inte ett könsneutralt kalas.)

   
Barnen ställde sig på eget initiativ på stolarna under "Ja må hon leva" och saluten. Det blev ett smällande som heter duga och puffat ris och ballongdelar flög genom luften och landade som kompletterande konfetti på bordet. En ballong som klarat sig i första omgången spräcktes mitt framför kameran.

  
Hjärtsandwich och kanelbulle är en bra grund.

  
Knäckiga chokladrutan med rosa bullsocker var som vanligt mycket uppskattade, men det slank också ned ett försvarligt antal pepparkakor med och utan kristyr.

Barbieprinsessan fick sin fluffiga gräddkjol dekorerad med sockerhjärtan, rosa sockertoppar och rosa ljus. Man kippar efter andan. Barbie var halvt insvept i en plastpåse, så hon slapp bli tårtig om ben och klänning, men händerna fick man slicka av efteråt.

  
En prydlig rad med barn tog storögt emot instruktioner och säkerhetsföreskrifter om den förestående pinjataplundringen. Åhej!

  
Denna pinjata blev för hård. När fjorton prinsessor och riddare dunkat på allt vad de orkade, hade pinjatan fortfarande knappt ens en bula. När pappa Uffe drämde till, for hela pinjatan i backen och fick en liten reva. Efter ytterligare ett varv bland barnen kunde till slut påsarna plockas ut manuellt ur den något förstorade revan.

  
Äntligen godis! Varannan ädelsten hade lossnat och fick limmas med smältlim. Två påsar fick levereras efter kalaset eftersom påsarna inte gick att hitta när det var dags att gå hem. Fast med namntaggen var det ju enkelt att identifiera ägaren när påsen väl hittades. Vi kalasade på själva Luciadagen och gästerna hade på uppmaning i inbjudan med sig lussekläder, men det gick bara inte att krysta in ett luciatåg också på dessa två timmar som kändes alldeles lagom kort. Jag tror inte någon kände att det saknades aktiviteter...

  
Framåt kvällen tände vi marschaller och utelyktor, värmde glögg och fem liter risgrynsgröt och skar upp första julskinkan. Minstkusin Samuel hade, i likhet med alla andra gästande barn, hörsammat inbjudan att ha med lussekläder. Ändå glömde vi bort själva luciatåget! Det hade ju varit rart, och på kvällen fanns nog tiden, men inte minnet. Kung Evelin trivdes ändå.

  
Aron vill fortfarande absolut ha sin "lilla" kusin Evelin i knät, fast nu har hon snart gått om honom i vikt. Noa, 7, stor som en tioåring, trivs fortfarande lika bra hos farbror Tobias.

  
Ella lussade i alla fall. Och Ester hade linnet på en stund och passade också på att lägga en make med sitt nya sminkkit hon fick av kusin Malin.

  
Klänningen Ester fick av Caroline och Mats matchade också kvällens Barbietårta. Fräknarna kom från sminklådan. Farfar Janne ville inte spilla på slipsen.

  
Esters nya pompoms kunde även användas som hinder på bilbanan mellan Noa och Aron. Lite hann det också att pysslas även på familjekalaset, Ester i pyjamas - sin åtminstone fjärde kollektion för kvällen.

Det blev till slut dags även för kusin Evelin att byta till pyjamas, och Ester passade på att låna hennes body, storlek 80. Man är inte större än man gör sig. Fast nu är hon fem, kära prinsessan Ester. Grattis!

Gå till gästboken

Copyright Ulf och Lena Wesström 2008